Seger för svenska ärkeschlagern

Markus Larsson

Markus Larsson – Nöjesbladets ständige schlagerkrönikör om veckans delfinal

helskärm

ÖREBRO. Ja, det där gick ju precis som förväntat.

Verkligen.

Men logik har aldrig varit ett framgångsrikt bidrag i Melodifestivalen.

helskärm

Precis när man tror att man begriper.

Precis när man börjar ana en tendens – att folk vill rösta fram nåt ungt och nytt och någorlunda modernt så smäller det till.

Och proffstyckarna får skrynkla ihop alla teorier och tips och slänga dem i papperskorgen och börja om. Eller stoppa upp dem i ett ställe som sällan ligger och

solar topless på stranden. Inte de stränder som jag brukar besöka i alla fall.

Att vinter-OS är över kan givetvis vara en förklaring.

Nu kunde den äldre och lite mer sportintresserade målgruppen bänka sig framför tv:n utan att

behöva oroa sig för att missa skidskytte och Kalla och stenfösning på is (curling).

Hårdrocken, discon och soulen fick säga tack och bock och lämna festen.

Tittarna ville ha klassisk och ärke­svensk och traditionell schlager. Såna där bidrag som, om vi ska vara lika ärliga som Pain Of Salvation, inte har en chans i Europa. Resultatet känns som en konservativ motreaktion mot samtliga deltävlingar i år.

Jag trodde ganska mycket inför Andra chansen. På förhand kunde man spekulera så länge och hårt att man trillade ut genom fönstret.

Allt kändes möjligt, men att Kalle Moraeus & Orsa Spelmän skulle nita Neo? Att pippifågelns falsettkvitter – pip-pip-pip-pip – skulle få stryk av en fiol? Välförtjänt, absolut, men ändå.

Och att det skulle bli de gamla schlagerpumornas kväll, att både Wahlgren och Andersson skulle få tvätta håret i seger­champagne ... tjenare.

Pernillas konfetti­schvung och Jessicas ballad kommer naturligtvis inte ha nåt med tätstriden i Globen att göra. The Milfs bidrag fyller bara en sorts kvot, nåt som folk har saknat, nåt tryggt och blont och välbekant. Det är tydligen många som tycker att allt var bättre förr.

Pernillas låt – en tvättäkta nostalgi­chock – är alldeles för töntig för min smak.

Men det är svårt att inte bli berörd av Jessica Anderssons avancemang. I så fall måste ens hjärta vara helt förgiftat av cynism. Speciellt med tanke på de senaste årens fiaskon och missar.

Hon är en älskvärd känslomänniska som behöver den här tävlingen mer än de flesta. Och hon gjorde sitt bäst­a framträdande i tävlingen nånsin. Det var Sanna Nielsen-klass på ”I did it for love” under Andra chansen.

Till sist:

När jag skummar läsarkommentarer på nätet verkar vissa tro att Wahlgren kan ta hem hela tjottaballefjongen.

Det bevisar bara en sak.

Folk dricker för mycket i det här landet.