"Jag är inte så lycklig"

Thorsten Flinck om nya tv-pjäsen, drogerna och döttrarnas karriärval

Drogerna och dramatiken är historia. Nu storsatsar Thorsten Flinck på jobbet och rollen som Gustav III i tv-teaterpjäsen ”Maskeraden”.

– Teaterscenen och deckare är mina enda laster, säger Thorsten Flinck.

Han var länge känd som skandalernas man. Sparkad från Dramaten, slav under drogerna och hemlös. Men i dag tillhör dramatiken det förgångna.

Thorsten Flinck, 48, har rest sig och blickar framåt. Nätterna i trappuppgångar har ersatts med en fast adress i Bromma. Han tränar, äter nyttigt och har gått ner över 20 kilo i vikt.

– Vi vet alla hur jag brukade fly verkligheten förr. I dag har jag inget behov av några substanser. Jag använder inte narkotika och jag dricker inte en droppe mer alkohol än Medelsvensson. Teaterscenen och b-deckare är mina enda laster, säger Thorsten Flinck.

Lugnat ner sig

Privatlivet har lugnat ner sig radikalt, men det snurrar desto snabbare på jobbfronten. Musik-, regi- och skådespelarjobben avlöser varandra i ett rasande tempo.

I kväll sänds tv-teaterpjäsen ”Maskeraden” i TV4. Thorsten Flinck regisserar och spelar huvudrollen som Gustav III jämsides dottern Happy Betty Jankell-Flinck, 15, som gör rollen som teaterkungens son, Gustav IV Adolf. Projektet är en dröm som går i uppfyllelse.

– Jag har varit besatt av Gustav III sedan jag var en liten pojke. Jag läser fortfarande allt jag kommer över och jag vill doktorera i ämnet. Tyvärr misstänker jag att det är lågt i tak i den akademiska världen, säger han.

Riktigt stolt

Han har regisserat förr, men ”Maskeraden” är en av få prestationer som Thorsten är riktigt stolt över. Jan och Jonas Malmsjö medverkar i drömprojektet, liksom Dramaten-aktuella Henrik Schyffert.

– Nu är det dags för Schyffert att lämna Tomas Alfredsons gäng och ta det till en ny nivå genom att gå över till Flincks stall. Han är en mångfacetterad skådespelare och det är en förlust för svensk te ater att han inte har gjort mer te ater, säger han.

Dottern berörde mest

Schyffert i all ära, men det var scenerna med yngsta dottern Happy som berörde Thorsten allra mest. Det är med skräckblandad förtjusning som han ser båda döttrarna följa hans fotspår.

– Båda mina döttrar är begåvade skådespelerskor. Som yrkesman uppmuntrar jag teaterintresset, men som pappa är jag emot det. Jag älskar mitt yrke, det är ett vackert yrke, men det kan också vara en pina i arslet. Det är tufft för kvinnor i den här branschen. Konkurrensen är stenhård och åtta av tio huvudroller skrivs för män. Det finns mycket svärta i mitt yrke som är svårt att skaka bort.

Jagar magin

Vad gör dig lycklig i dag?

– Mina döttrar och mitt jobb är det enda som gör mig lycklig. Men jag är inte så lycklig egentligen. Känslan av frihet som jag kan känna på scen är tragiskt nog begränsad till några få, flyktiga stunder av magi. Den finns bara där i just den stunden och kommer aldrig mer tillbaka. Därför måste jag fortsätta jobba, fortsätta jaga magin.

Är jobbet avgörande för din överlevnad?

– Ja, scenen är min frizon. Utanför scenen är jag rädd för människor och känner att jag måste lägga band på mig själv för att få andras godkännande. Många därute är kräk som odlar sina livslögner, dömer andra och låtsas att allt är bra trots att motsatsen är sann. Jag kan själv funka så. Vi går alla runt och tror att vi är beslöjade sfinxer när vi i grund och botten bara vill känna samhörighet och äkta känslor, som kärlek. Endast på scen kan jag känna samhörighet och andas, säger Thorsten Flinck.

Flinck om...

... Kärlek

”Jag har levt ensam i flera år eftersom jag inte har ett behov av tvåsamhet. Tvåsamhet behöver inte vara synonymt med lycka och välbehag.”

... Mikael Persbrandt

”Relationen till Micke är inte vad den en gång var och det är allt jag har att säga om saken. Givetvis önskar jag Micke och Sanna lycka till med nedkomsten av det andra barnet. För övrigt, ingen kommentar.”

... Dramaten

”Även om jag inte är där i fysisk form har jag inte lämnat Dramaten. Jag kommer

aldrig lämna Dramaten.”