Det är så dumt, allting
Men...
Bono har ju en poäng.
I veckan träffade sångaren och aktivisten i U2 en underkommitté till amerikanska senaten.
Temat var militant extremism och flyktingkrisen.
Bono hade ett förslag.
Han ville att USA skulle skicka komikerna Chris Rock, Amy Schumer och Sacha Baron Cohen för ett bekämpa IS.
Citaten blev virala och spreds över hela världen.
Bono framstod som en blåst rockstjärna.
Nyhetssajterna TMZ och Huffington Post, som alla mediahus i hela världen använder som primära klick-källor, hade en så kallad field day.
Huffington Post klämde till med att Amy Schumer reagerat och hade den absolut bästa kommentaren på Twitter.
Vad Amy Schumer skrev?
”Holy shit!”
Var det den bästa kommentaren? Holy shit? Man tar sig för pannan. Och man tar sig för pannan igen.
Kan Bono verkligen vara så korkad? Svaret är givetvis nej.
Uttalandet var bara en liten, liten del av ett över tio minuter långt anförande.
Bono kallade den politiska utvecklingen i Polen och Ungern för farlig och ”hypernationalistisk”. Han sa att Storbritannien kan lämna EU och att Europa över huvud taget står inför ett ”existentiellt hot” som borde göra USA nervösa.
Bono var med och grundade välgörenhetsorganisationen One Campaign, vars syfte är att göra slut på fattigdom och förebygga sjukdomar, och hade en hel del att säga om Afrika.
Han varnade för att kontinenten hotas av tre extrema saker – politiska ideologier, fattigdom och klimatförändringar. Han oroade sig bland annat för Nigeria. Om det folkrikaste landet i Afrika faller och blir ett nytt Syrien kan det resultera i ofantliga flyktingströmmar och global instabilitet.
Budskapet till senatorerna var tydligt. Bono hoppades att USA skulle börja se utlandsbiståndet som en investering i landets säkerhet och inte som välgörenhet. Om USA inte betalar nu kommer det att kosta ännu mer sedan.
Men det som delades efter Bonos framträdande var en rubrik om några komiker och IS.
Den som tittar på klippet ser och hör direkt att han skojar. Han pratar åtminstone inte om marktrupper utan om att undergräva terroristernas propaganda och image. Men att koppla ihop nöjesindustrin med IS är dömt att misslyckas. Det är att tigga om att bli missförstådd och hånad.
Men Bono har ju en poäng. Makten, och framför allt totalitära regimer, hatar humor. Ingen diktator eller auktoritär ledare brukar tåla att få en clownnäsa i ansiktet och förvandlas till offentlig driftkucku.
Dadaisterna och surrealisterna var, som Bono påpekade, bland de första som tvingades bort från Nazityskland. Charlie Chaplins nidporträtt av Adolf Hitler i filmen ”Diktatorn” totalförbjöds i Tyskland under Andra världskriget. Och nyligen orsakade ett rått och satiriskt humorklipp om Turkiets president Erdogan en diplomatisk kris mellan Tyskland och Turkiet, samt en debatt om yttrandefrihet.
Och vem skulle inte vilja se en komedi i ”Borat”-klass där Sacha Baron Cohen klär av dårarna i IS en gång för alla?
Bono är ett tydligt exempel på hur lätt det är i dag att klippa ut nyheter och citat ur sitt sammanhang och få dem att flyga. Det är enklare att bekräfta en fördomsfull bild av världsfrånvända rockstjärnor än att lyssna på vad de har att säga. Och det är mycket bekvämare att knapra slagkraftiga webbpuffar i ett hypersnabbt flöde än att läsa längre artiklar.
Bonos citat om IS är en parentes och inte en rubrik. Men det är samtiden i ett nötskal. Man tar sig för pannan. Och man tar sig för pannan igen.
Det är så dumt, allting.
Holy shit.