Det sitter som en smäck

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-09-01

Ladies night”kör Formel 1 – rakt in i tjejernas sovrumHär får Martin premiärkyssen

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plusHumor, musik och stiliga karlar.

Och så lite muskler och naken hud.

”Ladies night 2007” bygger på ett ganska

idiotsäkert koncept.

Handtag, famntag, klapp eller kyss?

Gossarna i ”Ladies Night” delar ut lite av varje – till varandra.

– Jag tror att vi har bjudit på värme, glädje och lite snusk, säger Kjell Bergqvist.

Här var det livat, här var det glatt.

Stämningen är på topp när ”Ladies night 2007” har premiär i Uppsala, och tjejerna/kvinnorna/tanterna i publiken har mer eller mindre gått upp på bakhjulen redan innan showen drar i gång.

Och därifrån eskalerar det bara. Tills det vid sångnumren på slutet nästan är omöjligt att få sig en skymt av killarna på scenen.

Såvida man inte börjar klättra på stolarna.

Kjell Bergqvist, Mikael Tornving och Martin Stenmarck går inte hem hos damerna.

De kör Formel 1 rakt in i de mentala sovrummen.

Sitter som en smäck

Och det är lätt att förstå varför. Visst innehåller showen sina svagare stunder, och på sina ställen känns premiärnerverna av, men överlag sitter det som en smäck. Huvudpersonerna har en skön kemi och ser ut att faktiskt själva ha sjukt kul.

Och bäst av allt är att var och en får göra det som han är bra på.

Stenmarck får vara kvällens självklara beefcake – och vid ett tillfälle till och med kyssa sina egna biceps – och behöver inte dra det tunga humorlasset.

Det sköter Bergqvist och Tornving. Med bravur.

Även om Stenmarck också plockar ett par komiska poänger.

Över förväntan

”Ladies night” är en över förväntan lyckad mix av sketcher och musik, som driver med könsroller på ett fräscht sätt och innehåller några rätt och slätt fantastiska citat.

Som ”Vi ska ut på pappamarsch, supa, slåss och röka hasch”.

Lite Chippendales-varning blir det när de fyra ruskigt vältränade bakgrundsdansarna tar av sig på överdelen och publiken tjuter. Men det avdramatiseras snyggt när Bergqvist och Tornving marscherar upp på scenen med ”Kärringslem”-skyltar och gastar att ”de här grabbarna har rätt till sina egna kroppar”.

Det tycker jag är humor.