I dag får artisterna välja sina favoriter
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-12-27
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
I dag har vi fint besök på cd-sidorna. En samling pop- och rockstars av finaste kaliber tar över tyckandet och presenterar små sammanfattningar av det gångna popåret.
Vi kom fram till att vi haft så förbannat mycket synpunkter under året att det började bli tid för dom på andra sidan staketet – artisterna – att få säga sitt.
Storsint, inte sant?
Vi behövde inte slita ihjäl oss för att få dem att ställa upp, om man säger så. Det är med de flesta artister och musiker som med oss kritikerfån: de älskar listor.
Om man exempelvis kontaktar Magnus Carlson i Weeping Willows i ett dylikt ärende får man veta allt man nånsin behöver veta om begreppet ”entusiasm”.
Eller ta Per Gessle.
Världsstjärna – men också för evigt passionerad popnörd.
Tjugo minuter efter att han fått förfrågan ligger svaret färdigt, till synes ivrigt nerrafsat.
Ger visst perspektiv på de nykontrakterade jönsar som i sin nyvunna viktighet inte kan svara ens på den här sortens enkla frågor utan att hänvisa till skivbolag, produktionsbolag, managers och fan och hans mormor.
Så varför är det så roligt, eller intressant, med listor?
Tja, lo fi-Håkan var inne på det där i förra veckans spalt. Det är inte så allvarligt. Det är bara roligt. Frimärkssamlarcentret i hjärnan – överutvecklat på de flesta som någon gång förälskat sig i pop- och rockmusik – behöver stimuleras. Gör alltså inte så stor affär.
Apropå Gessle har han alltid hajat allt och det gör han fortfarande.
Ni ser väl:
Håkan Hellström på två platser.
Det orskara förhoppningsvis huvudbry hos en och annan mejl-terrorist.
Dregen tycker att Knorrs sparrissoppa är årets sämsta, alla kategorier.
Något frapperande, kanske.
Men det finns en förklaring.
Onda kräk till människor sparkade ju sönder den gode smålänningens käke i höstas och under sex veckor efter det vidriga överfallet kunde han bara inta flytande föda. Då är det förmodligen lätt att börja hata sparrissoppa.
Storsintheten har sin gräns, naturligtvis måste även jag få säga mitt i enkäten.
Årets cd: Håkan Hellström ”Det är så jag säger det”
Årets låt: Håkan Hellström ”Kom igen Lena”
Årets konsert: Kent på Kalas-premiären i Norrköping
Årets retro: Bob Dylan ”Live 1975”
Årets sämsta: Krig, ”Fame factory ”och Tre Kronor mot Vitryssland.