Per Ragnar om ikoniska rollen i tv-serien: ”Alla var livrädda för mig”
Skådespelaren om långa karriären, att fylla 80 och singellivet
Publicerad 2021-05-29
Han satte skräck i befolkningen som psykopatiske pastorn Sten Frisk i 90-talssåpan ”Tre kronor”.
Per Ragnar, som fortfarande dras med rollen, inspirerades av Ulf Ekman från Livets ord.
– En karismatisk människa som talade om kärlek samtidigt som hans ord bevisligen kunde skada människor.
Hans publik kan onekligen delas upp i flera generationer.
På 70-talet slog Per Ragnar igenom för den breda massan i tv-klassikern ”Röda rummet” och medverkade också i ”Någonstans i Sverige”.
Under 80-talet axlade han Lennart Hylands folkkära mantel som programledare för ”Gomorron Sverige” för att något decennium senare sätta skräck i befolkningen som den psykopatiske pastorn Sten Frisk i ”Tre Kronor”.
En pigg 80-åring
Trots att den mångfacetterade Per Ragnar fyller 80 år idag har han inga planer på att slå sig till ro. Snart syns han i nya Viaplay-serien ”Max Anger” och nästa år väntar en roll som medicinalråd i filmen ”Vipeholmsfallet”. För att nämna ett axplock.
Om vi ska återgå till den jämna födelsedagen är det något jubilaren tar med en vältränad klackspark. I lägenheten på Södermalm i Stockholm står ett gäng kettlebells på rad, och nej, de agerar inte dammsamlare.
– Ärligt talat känns det ingenting att fylla 80 år, men när man växte upp var ju 50 gammalt och 80 var nästintill döden. Men jag har inte haft en sjukdag i hela mitt liv, jag tränar fortfarande och har inte heller någon artros.
”Skriv roller till oss äldre”
– Jag ska inte heller klaga när det kommer till jobb. Däremot skrivs det nästan inga roller för oss över 60 år, då blir det Johan Rheborg eller Robert Gustafsson som får en peruk på huvudet. Hallå, skriv för i helvete också roller till oss äldre med ansikten fulla av livserfarenheter.
Du uttryckte en frustration när vi hördes inför den här intervjun och skrev ”det har varit så jävla mycket snack om sköra 70-plussare och det är viktigt att visa att en åttiotaggare både har hjärna och triceps i behåll”.
– Jag testade mig för ett par månader sedan och hade antikroppar utan att ha haft covid. Beror det på att jag varit vegetarian i 60 år? Samtidigt gör det väl detsamma, man kan både träna och äta rätt och ändå få cancer. Men generellt har utpekandet av alla ”sköra 70-plussare” varit direkt vidrigt.
Jobbade med Bergman
Om vi backar bandet så gick du på Dramatens elevskola och var regiassistent åt Ingmar Bergman. Han kunde ju vara lite småknepig?
– När jag gick ut Dramatens elevskola som skulle bli Statens scenskola fick jag mitt livs chock när han ville att jag skulle bli rektor. Det snurrade i huvudet på mig, jag var ju bara en liten skit och skulle dessutom bli skådespelare och regissör, inte rektor. Men du säger inte emot Gud.
– Sedan hörde mina föräldrar på nyheterna att Ingmar avgått som ordförande för min skull eftersom de ville förordna någon annan då jag inte hade tillräckligt med administrativ kompetens. Jag tog tillbaka min ansökan eftersom jag ville vara lojal mot den store Ingmar. När jag fick syn på honom under Dramatens höstsamling trodde jag han skulle omfamna mig. Han kom fram och sa ”hade du inte varit tyngdlyftare hade jag slagit ihjäl dig, du fattar väl att jag hade fått igenom min vilja?”. Efter det pratade han inte med mig på tio år. Det var total iskyla.
Tog över efter Hyland
Du tog över efter Lennart Hyland som programledare för ”Gomorron Sverige”, hur fick du det uppdraget?
– De sökte en producent och frågade mig i samband med det om jag kunde hoppa in för Lennart under en sändning eftersom han inte mådde bra, han hade väldigt ont i ryggen och det var ju också mycket alkohol. Jag blev sedan producent och när Lennart bestämde sig för att hoppa av blev jag både programledare och producent. Det var fantastiska år. Varje måndagsmorgon fick vi 8-10 säckar med teckningar och brev från barn. Innan sändningarna satt jag också och svarade på runt hundra brev.
Hur kom det sig att du slutade?
– Det var jobb dygnet runt och uppmärksamheten var enorm. Efter sändningen promenerade jag till Ica för att handla och människor utbrast ”Per Ragnar!”. Där stod man och skulle köpa toarullar och potatis… Det gick såklart inte heller att vara otrevlig, människor älskade ju programmet. Men jag ska ärligt säga att jag blev mätt på den enorma uppmärksamheten. Arbetsmässigt blev det också en övermättnad, vi skulle exempelvis ha liveartister varje gång och jag kände till slut att ”alla” hade varit i studion. Det gick inte att uppfinna hjulet på nytt.
Livets ord och Hitler
Vi måste också prata om din ikoniska roll som psykopatiske pastorn Sten Frisk i ”Tre kronor”. Många var skraja för dig?
– Jag hade en människa i vänskapskretsen som tillhörde Livets ord och som hade tagit livet av sig. När jag spelade Sten Frisk såg jag deras ledare Ulf Ekman framför mig. En karismatisk människa som talade om kärlek samtidigt som hans ord bevisligen kunde skada människor. Men i början var ju Sten Frisk både trevlig och charmig. Men det sista året exploderade det, en vän till mig sa att jag borde sluta med serien eftersom alla var livrädda för mig. En gång befann jag mig i Malmö och mötte en dagisgrupp. En av fröknarna vrålade ”Sten Frisk!” och körde ner alla ungar i ett buskage och tog skydd.
Du gestaltade också Adolf Hitler i monologen ”Hitlers bordssamtal” och fick utstå hot?
– Ja, oh ja. En natt ringde en person och skrek att jag skändade deras führer. En tusendels sekund senare hör jag mig själv vråla ”det är jag som är er führer!”. Då blev det knäpptyst. Ibland satt de från nazistiska gruppen VAM i publiken med sina kängor eller så stod de utanför, men gudskelov blev jag aldrig nedslagen.
Fick 10 000 brev av kvinna
I en intervju från 90-talet läste vi att du hade en besatt kvinna efter dig som skrev drygt 10 000 brev och mordhotade dig?
– Många av breven handlade om hennes rekordgamla tupp och hennes fars traktor. Men plötsligt skulle hon gifta sig med mig, det var vi två. Hon skulle också komma till Stockholm och undrade var vi skulle ses. Om jag inte gick med på att gifta mig med henne så skulle hon bränna ner mig. På den tiden fanns tack och lov inte sms och mobiler på samma sätt.
Du blev pappa för första gången som 60-åring. Stötte du på mycket fördomar?
– Ska jag vara helt ärlig kan jag inte minnas att jag fick uppleva något negativt. Men visst, när det stod på löpsedeln, ”han är 60 och hon 30”, var det säkert människor som tänkte olika saker. Hade det funnits sociala medier hade jag kanske blivit överöst av både det ena och det andra.
Nöjd med att vara singel
Hur står det till på kärleksfronten nu för tiden?
– Jag är singel i allra högsta grad och har inga ambitioner.
Vill du inte träffa någon?
– Jag har fått leva med fyra fantastiska kvinnor och träffar så mycket människor i alla åldrar i vänkretsen och genom jobbet. Jag har inget som helst behov av en fast relation. Kalla det för Gud eller vad ni vill, men jag har en inre trygghet. Någon kommunicerar oavbrutet med mig.
Du var mycket nära vän med Ted Gärdestad och var officiant vid hans begravning. Hur går dina tankar när du tänker på Ted?
– Jag och Teddan träffades på 70-talet. Jag hade skrivit och funderat mycket på filosofi och livsåskådning och det var där vi möttes. Ju mer tiden gick… Teddan ville skriva musik och sjunga och sitta med en basker i baren med ryggen mot publiken, han tyckte kändisskapet var jobbigt. Han kunde inte heller ragga och var livrädd för tjejer, vi fick hjälpa honom många gånger. Teddan var ute i svängen mycket men det fanns en väldig ensamhet. Hans bror Kenneth menar att han blev schizofren och jag ska inte säga vad som hände, men det var nog också ångest, höga krav och ett enormt sökande.
Försökte hjälpa Ted Gärdestad
Det måste varit fruktansvärt att stå bredvid och se på?
– Det var det förstås. En gång när jag var ute på turné skrev Kenneth till mig att något hemskt hade hänt. Teddan hade gått på en gata på Östermalm när en flicka kom gåendes. Det låg en tegelhög bredvid honom och plötsligt tog han en sten och slog den i huvudet på henne. Han blev inte dömd, men vi fick ju skriva ett brev till flickan så hon skulle förstå att det inte alls hade med henne att göra.
– Teddan kunde också plötsligt ställa sig och skrika på en staty vid slottet eller till en servitör på krogen. Han hörde mer och mer röster. Han bodde ju hemma i källaren och kunde också utdela slag mot både Kenneth och andra. Vi försökte verkligen hjälpa honom på alla de sätt, men det gick inte.
PER RAGNAR OM…
…det kommande 80-årsfirandet:
– Det blir nog champagne med min dotter. I höst ska jag göra en föreställning på Ersta kulturscen om H.C. Andersen som heter ”Konsten att fånga en solstråle”. I samband med premiären blir det firande med vännerna. Då är förhoppningsvis alla tillräckligt besprutade.
…att fortfarande dras med rollen som Sten Frisk:
– Folk kan fortfarande ropa ”Sten Frisk” efter mig och saker som ”respekt broder”. Det är nog med skräckblandad förtjusning. Jag kan också bli bjuden på maten på pizzerior. Men det är ren glädje att göra roller som berör och lever vidare. Jag får också höra mycket om min roll i ”Låt den rätte komma in”.
…sin tio år långa kyrkoturné om Martin Luther:
– Jag besökte 418 svenska kyrkor! Programmet hade samma titel som min bok: ”Luther, död eller levande”. I höst kommer också min 26:e bok ”Karma”. Den beskriver min syn på döden och livet. Jag tror på reinkarnation och att man lever vidare på något sätt.