Barnen slåss tills de dör i framtidssåpan
Barn dödar barn i barntillåtna ”Hungerspelen”.
På förhandsvisningen här i Hollywood häromdagen förfärades de vuxna.
Men kidsen älskar historien om en dokusåpa med dödlig utgång.
Har ni inte hört talas om fenomenet lär ni göra det snart.
”Hungerspelen” har kallats en ny ”Twilight” och drar nästa vecka in på biograferna i stora delar av världen.
Det lär inte bli okontroversiellt.
Det är en brutal historia där barn huggs ihjäl, genomborras av spjut, äts upp av rovdjur och knäcker nacken på varandra.
Allt medan huvudstadens dekadenta invånare ivrigt applåderar det tv-sända blodbadet.
Innan ni skriker på förbud kan det vara bra med lite bakgrund.
”Hungerspelen” bygger på Suzanne Collins roman med samma namn som släpptes den 14 september 2008.
Historien utspelas i framtiden där huvudstaden varje år utser en pojke och en flicka från tolv distrikt att i direktsändning slåss till döds.
Handlingen kretsar 16-åriga Katniss Everdeen som frivilligt anmäler sig när hennes lillasyster väljs ut.
I Sverige är filmen barntillåten från elva år. I England från tolv – sedan några blodiga scener tonats ner.
Här i USA har den 13-årsgräns.
Att det är kidsen som är målgrupp är solklart.
När skådespelarna gjorde ett pr-framträdande på shoppingcentret i Century City häromveckan köade hundratals fans i timmar för att få se Jennifer Lawrence och de andra unga skådisarna.
Men det är inte enbart en ungdomsfilm.
Skräckmästaren Stephen King gjorde tummen upp för boken. Han jämförde den med ett skjutspel i en allmän lokal och skrev, ”Du vet att det inte är på riktigt, men fortsätter att pumpa in pengar i det i alla fall”.
De vuxna som den här spalten delade en biosalong med var efter förhandsvisningen märkbart upprörda.
De klagade över att filmen sänder fel budskap, att den var overklig och dålig.
Men är en snuff-dokusåpa verkligen så otänkbar?
Vi lever trots allt i en programverklighet där fetton får pengar för att motionera (”Biggest loser”), där vanliga personer knullar i tv (”Big brother”) och missbrukares helveten anses bra underhållning (”Celebrity rehab”).
Om nästa ribbsänkning inte är död så kanske i varje fall allvarliga skador.
Snacket om att ”Hungerspelen” är dålig kan ni ta med en nypa salt.
Det var packat i visningsrummet på Real D i Beverly Hills och – än mer talande – hela tiden knäpptyst.
Bland filmmurvlar som sitter igenom över 250 rullar om året är något sådant lika vanligt som applåder på begravningar.
Jag är övertygad om att de fångades av filmen. Det var bara det att det inte gillade tankarna den väckte.
Men det är något helt annat.