Vi behöver inte växa upp - här är beviset

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

60-åringarna rockar i stan.

Och präktiga svenskar stånkar över att gamla gubbar kan vara så barnsliga.

Jag jublar.

Mick Jagger visar ju en gång för alla att dagen jag alltid fruktat aldrig behöver komma.

Det hade jag i och för sig börjat misstänka redan.

Har man inte blivit vuxen vid 36 torde risken vara minimal också framöver.

Men helt trygg har jag inte kunnat känna mig.

De lät ju så tvärsäkra och övertygande, de tanter och farbröder som slog fast att "det där växer du ifrån" så fort nånting var riktigt roligt under min uppväxt.

Framförallt var det rock- och popmusiken jag skulle växa ifrån.

Hela världen öppnade sig när jag vred upp volymknappen på pappas gamla rörstereo till Sweets "Fanny Adams" - min allra första skiva (näst efter Osmonds "Greatest hits", men den försöker jag förtränga...)

Men direkt kom någon förälder och log överseende, klappade mig på skallen och sa att det där växer du ifrån.

Det kändes förskräckligt.

Plötsligt en dag skulle den magi jag upplevde där vid rörstereon alltså bara upphöra och ersättas av något slags ljummen välvilja visavi Bröderna Lindqvists klämmiga dragspelsövningar.

Förmodligen skulle jag sätta på mig rutig keps också, fatta sympati för hembygdsmuseer och börja säga "Lagom är bäst".

Men åren gick och Ramones "Now I wanna sniff some glue" förblev en större kick än "Viggen".

Det fortsatte vara roligare att gå på fyra bioföreställningar per dag än sitta hemma och grubbla över pensionsförsäkringar.

Stimmiga, lustfyllda, galna krogkvällar var alltjämt mer givande än att gå i skogen och plocka svamp och tänka på hur många tjugolappar man spar på det.

Och när jag nu ser Mick Jagger, 60 år på lördag, svansa runt som en tonåring på stockholmska rockscener förstår jag ju att den där dagen när jag blir vuxen aldrig behöver komma.

Som just Jagger kommer jag aldrig att leva eller se ut, tyvärr.

Men han visar att den pågående förlängningen av tonåren kan fortsätta hur länge som helst, vad än de präktiga och mogna och ansvarsfulla tycker och tänker.

De viktiga beståndsdelarna kan fortsätta vara skivor och dvd-boxar och tv-serier och Tintin-album och restaurangbesök och barer och letandet efter coola skjortor och resor och tävlingar mot Pär Hedmark om hur många basister man kan komma på.

Så sluta gaffla så mycket om att Rolling Stones är gamla.

Däri ligger ju själva hoppet.

Mick Jagger och Keith Richards har skrivit över 200 låtar ihop.

Den bästa heter "Shine a light".

Tänkte ni ville veta det.

Hannas Krog finns inte längre.

Det är i och för sig länge sedan detta Skånegatans verkliga flaggskepp ägde någon betydelse, men det känns ändå konstigt att se det som var den stockholmska popscenens medelpunkt under några synnerligen heta år på nittiotalet försvinna helt.

Förband är sällan kul att se, men The Hives fyrade faktiskt av en alldeles fenomenal "Hate to say I told you so" på Stadion i fredags.

Fattar inte att Magnus Uggla inte får göra ett "Sommar" varje år.

Det han gjorde 1983 (tror jag det var) är det mest underhållande någonsin.

Lagom till texten var lämnad i fredags natt började 68-comebacken på SVT och " ja, herregud.

Jag är tämligen heterosexuell, men Elvis i den showen " det svartnar ju för ögonen.

Det är över tolv år sedan My Bloody Valentine släppte den epokgörande, ljudmässigt helt förbluffande "Loveless".

Och sedan dess har bandet inte presenterat någon ny musik alls.

Men nu ska i alla fall bandets förgrundsgestalt Kevin Shields, som de senaste åren setts med Primal Scream, släppa fyra helt nya sånger. Det sker på soundtracket till en kommande Sofia Coppola-film, "Lost in translation".

Först var det kriget. Nu hotas Irak av - Sex Pistols! Det dammiga gamla punkbandet, som nyligen återförenats på nytt, säger sig arbeta på en plan för att få komma till Bagdad och spela.

"Om vi ska erbjuda dessa människor demokrati bör de få veta vilka konsekvenser demokrati kan få", kommenterar Johnny Rotten. Vad säger Bagdad-Bob?

Pistols värmer för övrigt upp med en kortare USA-turné som startar i Boston 20 augusti.

Per Bjurman