Magister Skoog väljer sina offer
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-09
Håller publiken lustfyllt i schack i nya showen
När Ulla Skoog vill är hon hur rolig som helst.
Det är hon flera gånger i sin nya show.
Men hon vill väcka andra känslor också, vilket ger en ojämn kväll.
Det här är andra turnén som Ulla Skoog gör med pianisten Trond Lindheim. Det mesta är nytt, även om hon undrar varför allting måste vara så nytt hela tiden.
Kvar från förra turnén finns en sådan där vattenflaska som man sprayar blommor med, men hon nyttjar den mer sparsamt nu. Hon har andra sätt att hålla publiken i schack.
Och sin medspelare. Ulla Skoog använder norrmannen som slagpåse och pratar både om norrmän kontra svenskar och män kontra kvinnor. De är ett bra radarpar.
Väljer ut offer
Hon har en oslagbar tajmning. Drar in publiken i showen och väljer ut återkommande offer som får svara för olika saker.
Hon nöjer sig inte med vassa repliker som skulle tysta den mest berusade buse. Den här teaterpubliken är snäll och försynt.
När en man går på toaletten avbryter Skoog föreställningen, tar fram en strålkastande ficklampa och lyser upp honom när han går mot utgången. Och springer sedan efter mannen ut i foajen och på toaletten.
Tyst i klassen tills magister Skoog kommer tillbaka.
Efter det sitter alla kvar i stolarna hur mycket blåsan än krisar.
Ulla Skoog spelar rollen som sträng skolfröken så lustfyllt perfekt att hon skulle kunna göra det för evigt.
Den bittra singeln som kan strimla män eller morötter endast med hjälp av repliker.
Segar ibland
Ordet avsnoppande uppfanns just för att mänskligheten behövde beskriva Ulla Skoog.
Men hon vill också säga tänkvärdheter utan gapskratt. Det blir bra ibland, men stundtals segar föreställningen.
Hon sjunger några sånger också, och har en bra röst. Bäst är ett nummer som flätar samman Woody Guthries ”This land is our land” på svenska med Ted Ströms ”Vintersaga”. Den där det stora vemodet rullar in.
Humor + vemod = Ulla Skoog.