Kattungen gör Souvaskebab av pudlarna
Läs Markus Larssons schlagerkrönika
KIRUNA. Om jag säger så här:
Mjau.
Då vet ni vem som äger repetitionerna i Kiruna.
Kattungen Sibel fortsätter att växa på scen.
Snart får The Poodles trumset plats under hennes ögonfransar.
Och det är enkelheten som gör numret.
När Sibels konkurrenter bränner av så mycket eld att de håller på att förlora ögonbrynen gör ”Idol”-profilen precis tvärtom.
Hennes enda specialeffekt är en fläkt.
Dessutom innehåller den dynamiska balladen ”That is where I’ll go” ett stort utrymme för Sibels personlighet och röst.
Den avskalade balladtaktiken fungerade för Sarah Dawn Finer och Sonja Aldén i fjol.
Och det fungerade definitivt för Sanna Nielsen i år.
Risken är stor att Sibel gör lappländsk suovaskebab – renkött i pitabröd – av E-Type i morgon.
”Androla” har däremot gjort vissa småändringar i sitt nummer. De tonar ner, förenklar och skär bort de mest yviga gesterna. Personligen tycker jag att numret förlorar lite av sin magi. ”One love” ska vara en knall som bråkar med hörselgångarna.
Men med tanke på hur svensken bruka rösta är det nog rätt strategi.
I övrigt förflyter torsdagen ungefär så här:
Caracola är väldigt ”o-wappa-doa-deeeo”. Nordman eldar upp kvinnor. Och när Thérèse Andersson sjunger ”opera” kanar flygplanen som landar utanför schlagerarenan Arena Arctica av banan.
Ola då?
Jo, konfettin är kul.
Jag skyndar in på Statoil södra för att köpa en dosa snus. Och till och med bensinstationerna har blivit gay i Kiruna.
Hannah Graafs ”Naughty boy” pumpas ut ur högtalarna när trötta verkstadsarbetare med oljefläckar på händerna småhandlar mjölk.
Jag är mållös.
Dagens pappa Tage:
– Har artisterna åkt till ishotellet i Jukkasjärvi? Äsch, om jag vill se is och snö tittar jag ut genom fönstret.