Craig krossar allt motstånd
Fredrik Virtanen skriver om sin syn på nöjesvärlden
KLÄDESHOLMEN. Först kom ingenting.
Sen kom ingenting.
Sen kom Daniel Craig.
Förra måndagen orerade jag kring den ensamma, men ändå kanske behagliga, känslan av att inte vara som alla andra; alla som finner glädje i tristesser som filmen ”Låt den rätte komma in” eller tv-spektaklet ”Stjärnor på is” eller andra väldigt vanliga saker som uppskattas så brett i Ljungbyheda socken.
Men givetvis är det inte så enkelt.
Jag är såklart som folk är mest, också.
Liksom alla andra i världen är jag nämligen mycket förtjust i James Bond, har alltid varit.
Men nu, med facit i hand, finns bara en.
Självklart är det en generationsfråga. Alla över 80 år älskar Sean Connery, alla över 60 Roger Moore och alla under 40 vet ej.
Det finns många parametrar. Skådespelarkvalitet, tidsanda, trovärdighet, festliga prylar, stiliga mord, snygga biroller, filmerna som sådana. Allt det är självklart.
Ett mindre känt problem är fetma.
Alla James Bond utom Daniel Craig har haft ickeperfekta kroppar.
Mejla gärna synpunkter, men här är facit till James Bond:
6 George Lazenby. Förlåt fetischister. Lazenby var en underskattad parentes, men en enda film är trots allt bara tio fåglar i skogen.
5 Sean Connery. Förlåt, Fonus, men han är inte ”den riktige” James Bond bara för att han var först. Connery hade – och har! – en väldigt kraftfull ryamatta på bröstet. Men sedan? Allt för mycket underhudsfett och svårartat grötig dialekt. Att se Connerys Bondfilmer i dag är som att köra en bil tillverkad 1947. Komfortlöst, skämtsamt.
4 Pierce Brosnan. Förlåt, Pierce, vi har träffats, på Bahamas faktiskt, och du var en hyvens prick med en något plågad persona. Tyvärr visade du inte det som James Bond. Du hade fluffigt hår, vag pistolföring och trist ölfetma som en 90-talets spinning-Bond aldrig skulle tillåtit sig.
3 Roger Moore. Förlåt, Steve Coogan. Du har, givetvis, rätt i att ”no one can act with the same degree of casuality in a khaki suit”. Det är sannerligen en talang av värde. Och Roger Moore är det höjda ögonbrynets mästare, en charmör av rang, en älskare, men: med en degig kropp. Det är värre än att hans Bondfilmer var farser.
2 Timothy Dalton. Förlåt, finsmakare, men ni har fel. Timothy Dalton är värd sin silvermedalj. En karaktärskådespelare av rang, en tuff blick, en nästan anständig kropp, en kraftfull farlighet. Men, givetvis, med en trist grop i hakan och stark otur med själva filmerna.
1 Daniel Craig. Förlåt, alla vuxna. 00-talets James Bond krossar allt motstånd. Daniel Craig är vackrast, hetast, hårdast och kallast; med en maskins kropp, stål i blick, ångest i hjärtat och psykopatens beräknande hjärna. En mästare. En sexbomb. En konung.
Jag skulle ligga med Daniel Craig vilken minut som helst.
FRÅGA FREDRIK
Hej!
Förhoppningsvis skall du se att du med tiden kommer att bli en annan – med förändrad syn på en del av det du räknat upp och mycket annat i tillvaron!
Tänk om du till och med en gång kommer att gå med stavar.
Hälsningar från Charlotta G
Svar: Stavar med sand i, riktiga dårstavar? Hjälp.
Hej Fredrik!!
Jag gillade din artikel i dag. Men jag måste säga att jag var ANDFÅDD efter att ha läst andra stycket som faktiskt är EN ENDA mening på 114 (!) ord!
Det var inte dåligt :).
Vänliga hälsningar Annica Liljeblad
Svar: Fatta hur jobbigt det vara att SKRIVA den meningen, jag trodde jag skulle trilla av pinn!
Vad dör man först av om man trillar ner i ett bottenlöst hål?/Johan Persson
Svar: ”Förtvivlan”, svarade Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi. Närmare än så kommer vi nog inte sanningen.