Han ringer på och säger ”Hej, jag är din cancer”
Läs Jan-Olov Anderssons filmkrönika
VENEDIG. Vad finns det för filmtabun kvar att bryta?
En komedi om cancer, kanske.
Bertrand Bliers ”Le Bruit des glaçons” är redan braksuccé i Frankrike och lyckas vara både rörande och rolig, trots det svårhanterade ämnet.
Helt uppenbart finns det inte så många filmtabun kvar att tackla. Riktiga sexscener dyker då och då upp i seriösa filmer. Och någon videovåldsdebatt är knappast längre aktuell. Robert Rodriguezs blodbad ”Machete”, stor succé på midnattsvisningen i Venedig i förrgår, är en sådan överdriven orgie i våld att det mest blir komiskt.
En komedi om cancer kan tyckas vara både djärvt och smaklöst, men 71-årige fransmannen Bertrand Blier tycker sig ha rätt att göra en sådan film.
– Jag har gjort djärvare filmer än så, tycker jag. Och har man haft folk i sin närvaro som drabbats – några har klarat sig, andra inte – så kan man väl både prata och skämta om det, säger han när vi möts.
– Jag tycker också att min film har ett posivit budskap: kämpa, ge inte upp, numera finns det bra behandling.
Titeln på franska betyder ungefär ”klirret av is”. Det syftar på att huvudpersonen, en berömd författare ( Jean Dujardin), ständigt går omkring med en ishink med en flaska vitt vin i. Fast han hinner aldrig supa ihjäl sig. En dag ringer det på dörren. Utanför står en prydligt klädd man ( Albert Dupontel) och säger:
– Hej, jag är din cancer.
Sedan flyttar cancern in hos författaren. Så småningom får även hushållerskan ( Anne Alvaro) besök av sin cancer ( Myriam Boyer). Vi får följa dem i deras kamp, i återblickar, i diskussioner om vad de gjort för rätt och fel här i livet. Det är både rörande och tragikomiskt, på ett väldigt annorlunda sätt.
Nästan en kvarts miljon människor såg filmen första fem dagarna i Frankrike. Om och när den når Sverige, är ännu inte klart. Man kan bara hoppas.