Blekt först – sedan briljant

Jens Peterson

Jonas Gardell svänger blixtsnabbt mellan gapskratt och gravallvar

Det här är Absolut Jonas Gardell.

Han blandar det han är bäst på. Stand up och smärta.

Mycket sång också. Klokt nog tar han hjälp av bättre röster.

Jonas Gardell är sig lik i underhållande elaka ­spaningar. Som ”Så mycket bättre” och svårigheterna att få med de bästa namnen där. Han skojar om att få vara med, men ­inser att han bara har en enda hit, ”Aldrig ska jag sluta älska dig”.

Pampigt nummer

Här kommer han med en bukett nya sånger. ”Mitt enda liv”, med musik av Fredrik Kempe, är ett pampigt nummer från kommande musikalen ­”Livet är en schlager”. Ibland när Gardell är ­huvudsångare blir det blekt och svårt att höra texterna, även när Niklas Strömstedt skrivit en nynnvänlig melodi.

Då lyckas Gardell bättre när han pratsjunger ”Som en vindil” medan tv-bilder ur ”Torka aldrig ­tårar utan handskar” visas i bakgrunden. Han kan skickligt gå sekundsnabbt från grimas och skratt till allra djupaste allvar. Han berättar mörka minnen om att vara ung homosexuell på 1980-talet.

Han har också roliga rapporter från barn­domens torftiga tv-program, och sin aktuella 50-årskris. Han tar oss med i sängkammaren och förspelandet med Mark.

Börjar trevande, men showen växer. Han är bättre på att härma en fax än att imitera Sylvia Vret­hammar.

Johanna Eriksson briljerar i Gardells svenska tolkning av ”Love hurts”. Jessica Heribertsson gör en Liza Minelli, och Bob Dylans ”I shall be released” får gospelkör och ­viftande regnbågsflaggor som ”Jag ska bli fri”.

Knyter ihop trådar

”Tillfällig gäst i ditt liv” har Jonas Gardell även gjort musiken till. Ett snyggt nummer från födseln till graven med snabba klädbyten. Hans bästa gren är att knyta ihop ­olika trådar. Skämt och repliker dyker upp i en helt ­annan vinkel senare. Mycket skickligt, i synnerhet när han går av scen. Livsglädje möter ångest inför åldrande.