Jag måste se ut som en typisk knarkkund
Landar i South Beach för en veckas glassigt semestrande.
Duschar, byter om och går ut på Ocean Drive.
I korsningen 11th street stöter jag ihop med två pingisrackstora irisar under ett Phil Spector-krull som väser, ”Cocaina?”
I mörkret på gräset max 15 meter bort sitter två poliser på fyrhjulingar och spanar mot det neonupplysta nattlivet.
De varken ser eller hör någonting.
Guiden på stadsrundturen dagen efter skrattar gott när jag klagar över att jag måste se ut som en typisk knarkkund.
- Du har väl sett ”Cocaine cowboys” - dokumentären om Miamis framväxt? säger han.
- Det är likadant nu. Politikerna är korrupta, polisen går inte att lita på och knarket flödar.
Delar av turen ägnas åt att peka ut kändisars hus.
Men för någon som bott i LA i mer än två årtionden är det lätt att bli lite blasé.
Efter ett hus som ägs av Will Smith (skådespelaren som har sin huvudbas i Los Angeles), viagraskaparen (som inte nämns vid namn), lyxvillan som Al Pacinos rollfigur hade i ”Scarface” och Dexters hus i ”Dexter” (som för övrigt spelades in i LA), tar det i stort sett stopp.
Men anekdoten om Oprah Winfrey är kul.
Hon hade ett hem på Fisher Island, ön som är ett rikemansreservat dit man bara kan ta sig med båt (om man har tillstånd) eller helikopter.
- Hon flyttade när det visade sig att hennes limousine inte fick plats på färjan, säger guiden.
Sen tycks han tröttna på det bladtunna innehållet han satts att rabbla och kommer upp till oss på den öppna tvåvåningsbussen.
Någon rynkar på näsan över hans personliga historier, men jag kan inte låta bli att slicka i mig.
Vi får höra att han är uppväxt i ”gettot”, har kubanska rötter, en nyfödd dotter och en puertoricansk flickvän som är ”totalt loco”.
- Mitt livs största misstag var att lämna mitt barns mamma för henne. Men jag blev sjukt förälskad.
- Titta, säger han och pekar på en stor muntatuering strax under vänster öra.
- Det är hennes läppar.
Sen skakar han på huvudet.
- Vi har gjort slut nu.
På kvällen är jag tillbaka i tumultet på Ocean.
Utanför Colony Hotel kommer en lång, gänglig man i shorts och basketlinne rätt mot mig.
När jag försöker väja ger han mig en rejäl axeltackling som får mig att snurra runt och stirra ilsket mot honom.
- Cocaine? säger han högt utan att någon höjer ett ögonbryn.
- I’ve got it right here.