Amelia Adamos sorg – sambon Lucio är död: ”Blir bara hemskare och hemskare”
Drabbades av cancer i höstas ● Lucio Benvenuto blev 76 år
Publicerad 2024-02-22
Amelia Adamos sambo Lucio Benvenuto är död i sviterna av cancer.
För Aftonbladet berättar hon om sorgen och chocken när de plötsligt fick beskedet att det bara var dagar kvar.
– Den sanningen kom som en stor jävla käftsmäll.
Det var tidigare i veckan som tidningsdrottningen Amelia Adamo, 76, skickade ut ett mejl till sin vänkrets där hon berättade att hennes sambo Lucio Benvenuto hade dött i sviterna av cancer.
”Nu är Lucios och mina dagar över. På förmiddagen i dag den 19/2 seglade han över till den andra stranden. Färden gick lugnt och utan smärtor. Hans benmärgscancer utvecklades till aggressiv leukemi och på sex dagar från beskedet togs han ifrån oss. Vi var alla, barn och barnbarn, på plats och kärleksbombade honom till sista andetaget”.
Sista tiden gick snabbt: ”Käftsmäll”
För Aftonbladet berättar Amelia Adamo nu om känslorna.
– När vi fick diagnosen i september var den obotlig och vi fick en utmätt tid, men det var en tid som vi upplevde som ett eller två år. Sedan fick vi beskedet väldigt hastigt att nu var det bara dagar kvar, det var förra veckan. Sen dog han, säger hon och fortsätter:
– Den sanningen kom som en stor jävla käftsmäll. Vadå dagar? Kan det inte åtminstone vara veckor. Nej, sa läkaren. Det är dagar, och det stämde. Det hade vi inte räknat med. Jag hade förstås förberett mig på att jag kommer att bli ensam, men inte då.
Det har i skrivande stund bara gått tre dagar sedan Lucio gick bort och Amelia Adamo beskriver den här tiden.
– Det blir bara hemskare och hemskare. Först är det hemskt när det sker, sedan sysslar man med olika saker som att ringa begravningsbyrån och sådana saker. Sedan kommer de lugna stunderna och då kommer sorgen ifatt en. Men jag är inte den enda och jag kan glädja mig åt att vi fick så väldigt många bra år.
”Han var ingen neurotisk person och det märktes också vid döden”
Amelia Adamos älskade sambo dog med den närmaste kretsen omkring sig.
– Han led ingenting. Man kan inte säga att det var en behaglig död, men det var en morfinerad död, den var smärtstillad. Det fanns ingen ångest och ingen smärta. När man är på en sådan där palliativ vård så blir det inte upprörande, han gled in i döden sovande. Det var så skönt att se att det här gick bra. Han dog bekymmerslöst, på samma sätt som han hade levt. Han var ingen neurotisk person och det märktes också vid döden.
Trots omständigheterna så förklarar Adamo att hon ändå mår helt okej.
– Jag mår inte asdåligt, jag lägger mig inte i ett hörn och gråter och låter andra mata mig. Jag fungerar och jag har alltid fungerat. Jag har dessutom gått igenom det här en gång förut med barnens pappa.
– Sen tänker jag ingenting på framtiden just nu, jag tänker bara på tiden fram till begravningen. När den har varit, då kommer tystnaden. Det är då vännerna räknas. Nu kommer de allihop och sträcker ut sina händer och säger ”här är jag”. Sen är det upp till mig, en månad efter begravningen när det är tyst att ta tag i de där händerna.
Tankarna om framtiden
Amelia Adamo dristar sig till att ändå sia lite om framtiden.
– Jag tror att jag i viss mån kommer att hålla fast vid mitt jobb. Jag tror inte jag kommer sätta mig utomlands i det där huset som jag och Lucio hade tänkt bo i. Vi har inget hus, men vi hade tänkt hyra ett. Jag har jättesvårt att vara ensam, det är mitt problem. Men jag har två familjer som inte störs av att jag är i närheten av dem och det är mina söner. Även deras fruar klarar av mig.
– Är det något man förstår när man blir gammal så är det vilket oerhört värde familjen är. Man ska inte vara osams så att man har den där kretsen när man behöver dem. Då gäller det att ha samlat lite kärlekspoäng under livet.
Amelia Adamo och frisören Lucio Benvenuto träffades på en fest hos gemensamma bekanta 2010.
– Jag gick fram och sa ciao, sa Amelia Adamo till tidningen S.
Lucio Benvenuto blev 76 år.