Leva viking – det enda rätta
Fredrik Virtanen skriver om sin syn på nöjesvärlden
Rötter. Närproducerat. Svenskt. Nordiskt.
Vikinga.
Vi ska äta viking, lyssna viking och klä oss viking just nu.
Kan du ha det så här: Att saker inte faller på plats? Att svaret finns precis bortom tanken du har?
Inte? Grattis, men jag har haft det så sistone. Jag har tänkt omkring fenomenet utan att nå fram.
Berlin var ”bonnigt” utan att jag kunde formulera exakt vad skillnaden mot Stockholm var.
Jag skrev om Håkan Hellström på ett adekvat vis, men missade ändå kanske den allra största grejen med hans popularitet.
Jag bjöd in matexperterna Niklas Ekstedt, Lisa Förare Winbladh och Carl Jan Granqvist till mitt TV 8-program för att prata örter utan att förstå vidden av libbstickans och harsyrans återkomst.
Den berömda poletten trillade ner i går när Svenska Dagbladet gjorde samma kopplingsmiss som jag.
I helbilagan K argumenterade man framgångsrikt för att det blågula var tillbaka. Exempel var tidskriften Filters utsökta Sverigereportage (som jag själv kopplade ihop med Charlotte Perrelli och Melodifestivalen utan att notera just den svenska likheten), och ”Tracks”-listans dominans av svenska hits som Kent och Håkan Hellström, och det påstods till och med att svenska designers som Ann-Sofie Back och Carin Rodebjer faktiskt ”namedroppas på värmländska skolgårdar”.
Och visst.
Men det var först några sidor senare – helt utan samband med den första artikeln, som att tidningen gjorts av två hjärnhalvor som inte möts – som det sa klick.
Maten!
Maten är ju det vi älskar allra allra mest, trots allt, och den ska inte vara omodernt asiatisk, fett fransk eller olivoljemisshandlad längre.
”NORDISKA SMAKER” var rubriken på reportern Agneta Ullenius utmärkta reportage om den danska superkocken René Redzepi på Noma i Köpenhamn. Med elva andra hippa kockar gjorde han 2004 ett Dogma-liknande manifest för Det Nya Nordiska Köket, vars punkt ett lyder:
1. ”Uttrycka den renhet, friskhet, enkelhet och etik som vi gärna vill förknippa med vår region”.
Alltså: Granskott, pepparrot, tång, ramslök, höaska, röllika och rökta vaktelägg. Allt som finns omkring oss. Närproducerad vikingamat.
Och som den svenske dunderkocken Mathias Dahlgren så elegant säger för att ingen ska förväxla denna trend med Nordman-fans:
”Människor och idéer mår bra av att resa, råvaror gör det inte”.
Musiken, modet och – maten.
När vi lever våren 2008, i en enormt globaliserad tid och med Argentina bara ett internetklick bort, då tyr vi oss till vårt helt egna. Kanske för att det är tryggast, kanske för att det ligger oss varmast om hjärtat, kanske för att vi vill höra ihop. Det återstår att begripa.
Men tack vare dessa nordisk-mat-fetischister och Svenskan fick jag ihop samtidspusslet. Ibland ser man inte träden för bara skog, men det är skönt att fatta.
Vi är vikingar nu. Vi letar bland våra rötter.