”Bridget Jones lärde mig vem jag inte ville vara”
Sylvia Balac om sitt Bridget-moment på krogen
När Bridget Jones slog igenom som populärkulturellt fenomen var det många som uttryckte att de var precis som hon. Mig hjälpte hon i stället genom att visa vad jag absolut inte ville vara.
Bridget Jones har kallats både hjältinna och antihjältinna, feministisk och antifeministisk samt både en bra förebild och en dålig förebild.
Det blir ju lätt så, när kvinnor – verkliga eller fiktiva – ses som representanter för hela kvinnosläktet, medan män – verkliga eller fiktiva – ses som individer.
I början av 00-talet, händelsevis ungefär när ”Bridget Jones dagbok” gick upp på bio, hade jag ett eget ”Bridget-ögonblick”. Efter alldeles för många glas vin på en födelsedagsfest gick vårt sällskap till numera insomnade Klara kök och bar i Göteborg. Mitt på kroggolvet tappade jag balansen, greppade tag i min vän Josef och ramlade raklång ner i backen, över min stackars vän. Barsurret tystnade, alla blickar vändes mot oss där vi låg, mitt på golvet i allas åsyn, och försökte låtsas som att vi inte fanns.
En okänd kvinna vände sig då mot en av mina kompisar och väste, med lika delar lättnad och förakt, ”vilken tur att man inte är DEN DÄR tjejen, i alla fall”.
Och det är så jag ser Helen Fieldings skapelse. En komisk figur att skratta både åt och med, vars syfte är att roa men också göra läsarna och tittarna glada att man inte är DEN DÄR tjejen, i alla fall, åtminstone inte hela tiden.
Och då vissa säkert gläder sig åt att de inte visar trosorna vid olämpliga tillfällen eller röker och dricker lika mycket som Bridget är det inte det jag tänker på. DEN tjejen är jag fortfarande. Åtminstone ibland.
Det jag tog med mig från Fieldings böcker var att vilja ha kul, vara kvick och rolig och bjuda på sig själv – ja tack, DEN tjejen ville jag gärna vara. Men att ständigt noja över sin vikt, läsa kvinnofientliga självhjälpsböcker och lägga alltför mycket tid och kraft på att tråna efter män – DEN tjejen ville jag inte (längre) vara.
Tack för den insikten, Bridget Jones och Helen Fielding.
15 år efter den första filmen gör nu Bridget Jones comeback på vita duken.
Läs Jens Petersons recension av ”Bridget Jones’s baby” här.