Ensamheten är värst

Tom Hanks om Robinson-livet i nya succéfilmen Cast Away

LONDON. För att ha tillbringat fyra år på en öde ö i Stilla havet ser Tom Hanks, 44, löjligt välmående ut.

- Har du sett Robinson i tv, frågar han Aftonbladet.

- Visst, det var i Sverige det började.

- Vad är det som är så bra med det programmet?

När Wilson flöt i väg blev jag verkligen ledsen på riktigt

Tom Hanks, Hollywoods hetaste skådespelare i dag, har rätt tydliga åsikter om det här med att vara skeppsbruten efter sin insats i succéfilmen ”Cast Away” som har Sverige-premiär på fredag.

Inte för att han behövde tillbringa fyra år på ön (Monu-riki nordväst om Fidji) som hans rollfigur Chuck Nolan tvingades göra, men med sedvanlig noggrannhet och professionalism satte han sig in Robinson Crusoe-rollen.

När inledningen av filmen var klar tog han ledigt i ett års tid, späkte sig och bantade under läkarnas överinseende och återkom sen till ön som en mager och sliten man, 25-30 kilo lättare.

Gillar inte Robinson på tv

Han har också studerat ämnet och kommit fram till att Robinson i tv missar själva poängen med lidandet på en öde ö.

- Det finns fem saker man inte klarar sig utan. Det är mat, vatten, eld, en skyddande plats - och sällskap. Ensamheten kan vara en fruktansvärd fiende. När man gör tv-show om skeppsbrutna är det ingen som behöver vara ensam. I stället är det bara ännu en av dessa tävlingar. Någon säger rätt sak om rätt person in i en tv-kamera och vinner en miljon dollar...bah!

Vilka tre saker skulle du ta med dig på en öde ö?

- En skön fåtölj, ett bra regnställ och definitivt en tandborste.

Är verkligheten som filmen? Att man måste ruskas om, ryckas i väg, för att fatta att man har ett dåligt liv?

- Exakt så. Den skeppsbrutne Chuck Nolan inser att världen faktiskt fortsatte utan hans medverkan medan han var borta. Ibland måste något hända för att man ska bli fri. Om du reser dig och går nu kanske det händer något om en halvtimme som du inte räknat med. Om 20 år säger du till dina vänner: ”mitt liv förändrades när jag lämnade Tom Hanks mitt i en intervju”.

”Ensamhet kan vara trygg”

Du säger att ensamheten är värst. Har du känt av den själv?

- Inte mer än vissa helger på konstiga hotellrum...eller när jag suttit i en bil mitt ute i ödemarken och tänkt ”vad fan gör jag här, ge mig sällskap, vem som helst”. Annars vill jag nog påstå att det finns en trygg och säker form av ensamhet också. God konst kan komma ur den.

När du för långa samtal med volleybollen Wilson i ”Cast Away”, är det god konst?

- Ja, alltså...det är inte lätt att tala med ett dött föremål. Men jag lovar: när Wilson flöt i väg ut i havet behövde jag inte låtsas att det var min mamma eller syster för att framkalla desperation. Jag var ledsen. Det var Wilson, bollen, som gjorde mig förtvivlad.

Förgiftad av rollen

Sådana stunder måste vara underbara för en skådespelare.

- Jag har hört talas om idrottsmän som hamnat i "zonen". När koncentration och prestation går hand i hand. Jag kan känna exakt likadant.

Men efter roller som Forrest Gump, Menige Ryan eller den i Cast Away, är det inte svårt att bli ”Tom Hanks” igen?

- Så var det förr. Jag är fortfarande förgiftad av min roll när jag jobbar, men jag har lärt mig skilja på arbete och familj. Jag kommer inte hem på kvällen och pratar om filminspelningen. Jag kan garantera att min femårige son skulle skita fullständigt i det.

Peter Wennman