Brolle är som en äkta ligist
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-09-20
Footloose
Musikal på Intiman, Stockholm. Regi/koreografi: Roine Söderlundh.
Efter ett hundratal föreställningar gör ensemblen i ”Footloose” allt rätt i de energiska sång- och dansnumren.
Och rollen må vara liten, men Brolle imponerar i sin musikaldebut.
Förlagan är 1980-talsfilmen om ungdomar i en småstadshåla som revolterar mot pastorn som förbjudit rock och dans i staden. Allt kryddat med lite kärleksförvecklingar.
Jag gjorde tummen ned (ett plus) vid premiären i Göteborg för knappt ett år sedan. Påver dekor, stundtals erbarmligt spel, ett blekt par i huvudrollerna. Bara sången och vissa dansnummer fick godkänt.
Men vid nypremiären på andra säsongen i Stockholm är allt klasser bättre.
Kemi i mängder
Nu finns det i allra högsta grad kemi mellan Peter Johansson och Anna Sahlin som Ren och Jennie. Som det andra kärleksparet har Jessica Heribertsson och Robert Carlson finslipat den komiska tajmningen, han lockar till jubel och skratt hela tiden.
Och så finns det två nya stjärnor i ensemblen.
Petra Nielsen har en rätt liten roll, men hon ger tyngd åt en dramatisk uppgörelse och sjunger ljuvligt i sitt (tyvärr) enda sångnummer.
Brolle har ersatt Måns Zelmerlöw som stadens mc-knutte och ligist, och flyter fint in i ensemblen.
Överdriven frisyr
Det var inget fel på Zelmerlöw, men i sina två stora scener och sångnummer blev kontrasten för stor jämfört med hur saggigt allt annat var, det blev som en enmansshow mitt i musikalen.
Brolles frisyr är lite överdriven, annars känns han mer som en riktig ligist, klarar spelscenerna bra och ger mer rockkänsla åt sina sångnummer.
Ett år efter premiären är ”Footloose” en musikal att rekommendera.