Filmen kommer inte närmare gåtan Laleh

Laleh är något av en gåta.

Och hon förblir en nästan lika stor gåta även efter att man har sett dokumentärfilmen ”Jag är inte beredd att dö än”.

Första gången jag ser Fredrik Egerstrands och Kalle Gustafsson Jernholms film om Laleh Pourkarim blir jag lite besviken. Tycker inte att jag får veta så mycket mer än vad den tystlåtna artisten berättade om sig själv i ”sitt” ­avsnitt av TV 4:s ”Så mycket ­bättre”.

Förstår sedan att detta nog inte ens var menat att vara ett porträtt av människan Laleh – det är nog få som får komma in i hennes privata sfär – utan av musikern Laleh. Sångerskan, kompositören, ­producenten.

Och då känns det plötsligt som en betydligt bättre film. Då släpper Laleh på integriteten. Berättar ­varför hon sjunger på helt olika sätt i olika låtar. Hur hennes låtar oftast blir till. Om varför hon ­nobbade skivbolagets alla förslag på ­producenter till debut-cd:n och fick igenom sitt krav att producera själv.

Högintressant, åtminstone om man som jag aldrig kan få nog av hennes musik.

Filmarna har följt henne i två år bakom kulisserna på konserter, skivinspelningar, tv-programmet ”Skavlan” och i möte med Norges förre statsminister Jens Stoltenberg. Hennes låt ”Some die young” blev ju en slags tröstesång för norrmännen efter Utøya-massakern.

Vi får också se henne spela – tennis!

Filmens starkaste ögonblick kommer mot slutet när Benny Andersson och hon gör musik tillsammans. Han spelar piano och hon går omkring i rummet och nästan vrålar fram ”The winner takes it all” – för att sedan falla i gråt över att hennes mamma aldrig fick uppleva detta. Mamma Atefe som ganska nyligen gick bort och som var ett hängivet ABBA-fan, något hon såg till att även Laleh blev.

På bio visas filmen några enstaka gånger. I dag släpps den också på dvd.

Och Laleh får väl fortsätta vara en gåta, så länge hon ger oss fantastisk musik.

3 favoriter

Jennifer ­Lawrence

En kvinnlig urkraft. Suverän i nya ”Hunger games”-filmen.

Kim Anderzon

Var en kvinnlig urkraft. Fick en fantastiskt fin begravning.

Hilary Swank

Gör annorlunda ­kvinnoporträtt i ”The homesman”.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln