Magnus Krepper: Spelade in albumet på två dagar
Skådespelaren om musikdebuten – och varför han är så omtyckt i Danmark
Publicerad 2022-07-08
Alla känner honom som skådespelare.
Nu har Magnus Krepper, 55, även debuterat som sångare, med albumet ”Poetry band”.
Vi träffar honom för ett prat om allt från musiken till filmer, tv-serier och varför den danska filmbranschen har tagit honom till sina hjärtan de senaste åren.
Det är inte helt ovanligt att skådespelare vill vara rockstjärnor också. Många har känt sig kallade. Få har lyckats.
Men Mattias Nordkvist, känd från tv-serierna ”Vår tid är nu” och senast ”Vi i villa”, har faktiskt gjort två album – ”Olympiaden” (2015) och ”Den oändliga längtan” (2021) – med kraftfull, melodisk rock varvat med ballader, i Springsteens, Winnerbäcks och Thåströms anda.
Gör musik med sin son
Nu har Magnus Krepper släppt ett helt suveränt album där han varvar rock, blues, jazz och visor. Fräcka arrangemang. Hammondorgel och blås.
– Musiken har varit närvarande sedan jag var liten. Jag lyssnade på mina äldre bröders musik. David Bowie, Four Tops, Barry White, hela den biten, har alltid gillat soul. Jazzen kom lite senare. Har lyssnat jättemycket på Chet Baker och Miles Davis på äldre dagar, säger Magnus.
Han har uppträtt med musik tidigare, gjort visföreställningar. Och en konsert hittills med materialet från ”Poetry band”.
Det var coronapandemin som fick honom att ta tag i det här med att göra ett album.
– Då fanns tiden. Jag frågade min son om han tyckte det skulle vara intressant. Han har spelat gitarr från han var tolv år och gått Musikhögskolan. Jag har uppträtt med hans kompisar några gånger. Texterna skrev jag då under pandemin. Sedan gjorde vi musiken. Spelade in alltihop på två dagar, efter det har vi bara lagt på lite körer och trumpet.
24-årige Leo Krepper spelar både gitarr och har producerat albumet.
Varför heter albumet ”Poetry band”?
– Det kändes som att det var poesi som jag försökte tonsätta. Någon av låtarna är lite poetry slam-aktig.
– Texterna skriver jag då och då och lägger på hög. Man går och fnular. Det är som små fragment ur mitt liv.
Hyllning till döda föräldrarna
Här finns allt från uppgörelser med pappan till en kärlekshyllning till mamman. Båda gick bort under de senaste åren.
”Bitcoin blues” och ”Den lata revolutionären” är sånger han tror många kan känna igen sig i.
– ”Bitcoin blues” är ganska självupplevd. Man ska lockas in i penningtänket, tjäna snabba pengar. Jag har jobbat som frilans hela mitt liv. Man kan bli besatt av pengar, att bara vilja ha mer fast man har det bra, men jag är inte det, är mer lustdriven i det jag gör.
– Och ”Den lata revolutionären”… det är väl lite så man sitter och gnäller vid kaffebordet, eller lägger ut något på nätet, sedan kommer man inte längre än så.
En sång, ”Det stod en kvinna”, handlar kort och gott om en man och kvinna som parar sig.
– Ha ha, det räcker väl…
Magnus Krepper föddes i Norrköping, men har bott lite varstans. Pappan var i brödbranschen, drev bland annat bageri i Linköping ett tag.
Sonens väg in i nöjesbranschen började med – trolleri!
– Jag tjatade till mig en trollerilåda när jag var liten. Var ganska mycket en ensamvarg. Trolleri var perfekt. En liten maktgrej, man kunde blåsa folk. Sedan tyckte jag de rörde sig så tråkigt, då blev det Balettakademin i Göteborg i tre år (1987-1990). Sedan kom jag i kontakt med skådespeleriet och gick Teaterhögskolan i Stockholm. Gick ut där 1998. Det var en bra klass med bland annat Eva Röse och Jonas Karlsson.
”Saftig vuxenmobbare”
Nu har Magnus snart ett hundratal film- och tv-roller bakom sig, plus jobb på stora teatrar som Dramaten och Stockholms Stadsteater, där han senast var med i Lars Norén-pjäsen ”Tiden är vårt hem” i vintras.
Jag frågar vad som var hans genombrott. Han kontrar med att det känns som att han varit ”lite slow och liksom jobbat sig in i branschen”.
– Kanske ”Bekännelsen”, då, med Johanna Sällström, som Ulf Ryberg skrev och Daniel Lind Lagerlöf regisserade. (Tv-filmen kom 2001, visades i SVT1 och fick rätt mycket uppmärksamhet)
– Jag tycker jag har lyckats få en bredd i det jag gör, har inte hamnat i ett fack.
Fast du har spelat rätt många elaka jävlar. Senast i Netflix-serien ”Den osannolika mördaren”, där Robert Gustafsson spelade Stig Engström (1934-2000), den så kallade Skandiamannen som pekades ut i serien som en mycket tänkbar Olof Palme-mördare?
– Ja, det var en saftig vuxenmobbare jag spelade, inte alls sympatisk. Det var väl dottern som var upprörd, men det finns ju en bok som tv-serien bygger på. Jag missade uppmärksamheten kring serien, var inte hemma i Sverige då.
– Att jag fått några sådana roller, tror det kanske har med ens arbetarklassmentalitet att göra, att det utstrålar någonting. Det är ofta kul roller.
Ibland kan det nästan gå för långt. I danska tv-serien ”Liberty” (2018), regisserad av svensken Mikael Marcimain, som Magnus har jobbat med många gånger, spelar han en affärsman i 1980-talets Tanzania som behandlar den lokala befolkningen på ett vedervärdigt sätt.
– Det var en kul roll att gå in i, men det var med blandade känslor och även lite obehagligt. Hela det där koloniala, man kände att det tankesättet fortfarande existerar mellan vita och svarta i Afrika. Jag tror att jag ibland bad lite om ursäkt inför dem jag spelade mot. ”Jag är ledsen, men han är så här”, sa jag.
”Danskarna verkar gilla mig”
Och varför har du blivit så populär i Danmark? Du har gjort den ena rollen efter den andra i dansk film och tv?
– Det vet i fan, de verkar gilla mig. Jag tror det började när jag dök upp i tv-serien ”Ditte & Louise”, som någon lite dryg svensk där, sedan har det bara rullat på.
I danska storfilmen ”Hjärter dam” (2019) spelar Magnus maken till Trine Dyrholm. Hon som sedan bedrar sin man med hans son (Gustav Lindh), i en sexscen som blev mycket omtalad runt hela världen.
– Ja, vi anade väl att den scenen skulle få mycket uppmärksamhet. Men hela filmen blev fruktansvärt bra och hela den processen var fantastisk. Jag flyttade dit två månader innan vi skulle filma, vi träffades länge och diskuterade vad vi skulle göra. Danskarna är bättre på förberedelser, det är mer ett kollektivt arbete där alla är med från början.
Så du håller inte med om Ruben Östlunds kritik under Cannesfestivalen, då? Att svensk film är mycket bättre än dansk?
– Jag vet inte riktigt vad Ruben menade. Genom åren har väl danskarna legat lite före oss, tycker jag.
Magnus Krepper om…
… vad folk känner igen honom mest från:
– Många pratade om ”Innan vi dör” när den visades. Många minns även ”Solsidan”, där jag spelar Mia Skäringers bror. Och så kommer många ihåg ”Tusenbröder” också. Den serien verkar ha sitt eget liv.
… ”Call girl” där han spelar en Olof Palme-liknande statsminister som antyds köpa sex av en ung flicka:
– Det vart ett jäkla liv. Märkligt hur alla slöt upp bakom det. Det var en väldigt liten roll, men allt fokus hamnade på den karaktären. De här unga tjejerna försvann nästan. Som i verkligheten.
– Vi hade absolut diskussion om det i förväg. Nu är jag bortcensurerad ur filmen. Det är lite filmhistoria i modern tid. Jag har båda versionerna.
… han och skådespelande hustrun Sanna, senast aktuell i SVT-serien ”En kunglig affär”, pratar mycket jobb hemma:
– Inte så mycket, vi har varit ganska disciplinerade. Men kanske lite mer nu när barnen har flyttat hemifrån. Och jag har ju ingen hobby, direkt, det jag gör hemma är ofta jobbrelaterat. Har skrivit ett eget filmmanus som jag hoppas hitta en modig producent till.