Rolf Lassgård efter skilsmässan: ”Det blir lite självt ibland”
Berättar om livet på landet och nya filmen
Uppdaterad 2023-02-13 | Publicerad 2022-02-08
Rolf Lassgård fyller 67 år om mindre än två månader. Nu i dagarna börjar han spela in Richard Hoberts nya film ”Kärleksbevis”.
– Att ha fyllt pensionär innebär inte automatiskt att vara en gammal man, säger han.
Nä, tiderna förändras. Rolf Lassgård och jag är jämngamla och ingen av oss har någon lust att sluta arbeta.
Vi träffas under Göteborg Film Festival. Jag för att bevaka festivalen, han för att träffa sina tyska arbetskamrater från inspelningen för ett par år sedan av ”Ein grosses versprechen”, ett gripande kärleksdrama som visades under festivalen.
Hur hamnade du i en tysk film?
– Jag har ju gjort lite andra saker i Tyskland, men jag blev lite överraskad att hamna i en så stor utmanande roll för en biofilm. Regissören Wendla Nölle skrev ett brev till mig, berättade om sig själv, vad hon ville med filmen och att hon hade gått Wim Wenders filmskola, det hookade mig. Och så hade vi ett jävla bra snack med varandra på Facetime, säger Rolf.
Sedan gjorde de en pilotfilm på ett par dagar.
– Det klickade direkt med motspelerskan Dagmar Manzel. Hon är en uppburen teaterskådespelerska, utbildad i det forna DDR.
I filmen spelar Rolf en svensk som heter Erik och som för länge sedan flyttade till Hamburg på grund av kärleken. Därför kan han ju prata tyska med lite brytning. I verkligheten är det dock värre än så.
”Koncentrerat oss på kärlekshistorien”
– Jag gick allmän kurs i franska och lärde mig knappt något där. Tyska läste jag inte alls. Men jag har en kvinna jag jobbat med på flera tyska produktioner och vi har vår teknik. Det är som att börja som en 7-åring, sedan ska man försöka få replikerna att svänga också. Men improvisationer… där får man säga ett bestämt nej. Men jag kom på ett sätt att recycla en replik. Ena gången sa jag den på ett roligt sätt, nästa gång på ett irriterat sätt (skratt).
Äktenskapet i filmen sätts på hårda prov då kvinnan drabbas av MS.
– För regissören är det en personlig historia, hennes mamma hade MS. Men det är inte en film om sjukdom, vi har koncentrerat oss på kärlekshistorien.
Förra året blev det känt att Rolf och hustrun sedan nästan 40 år, Birgitta, skulle gå skilda vägar. Många blev förvånade.
Du är en offentlig person. Var du orolig för vilka reaktionerna skulle bli?
– Sådant brukar vara ute i pressen samma dag. Jag hade i åtanke att vi bor ju utanför tullarna så jag trodde nog det skulle dröja. Gefle Dagblad hittade det väl efter någon månad. Men jag har ett skandalbefriat liv. Det finns ingen bov i dramat, vi är fortfarande vänner och som en familj med barn och barnbarn, fast vi inte bor ihop.
”Då får jag väl skaffa höns”
Rolf bor nu i sommarhuset på Österlen i Skåne.
Hur har livet varit efter skilsmässan?
– Jag har ju jobbat en del, det gör det lättare. Men det är klart det är annorlunda att komma hem. Det blir lite självt ibland, särskilt på vintern. Men jag är inte ensam, ett av barnen bor i närområdet i Skåne.
– Huset är ett renoveringsobjekt. Vi har haft det i tjugo år, men det är svårt att bo 80 mil bort och renovera. Nu tar jag det step-by-step. Jag är stark och dum, men jag kan både slita och slipa.
Har du inte fått några inviter från kvinnor?
– Nä… det får jag inte och jag bor ju ute på landet.
Det finns väl många som vill bo där. Har du inte sett ”Bonde söker fru” i TV 4?
– Då får jag väl skaffa höns i så fall, då… (skratt).
Och jobba tänker han inte sluta med. Tv-serien ”Händelser vid vatten”, efter Kerstin Ekmans roman, och Mårten Klingberg-filmen ”Andra akten” med Lena Olin är redan inspelade.
Flera scener och replikskiften i den tyska filmen syftar på att Erik just fyllt pensionär och ska sluta sitt vanliga jobb.
– Där är jag väl lite som Erik i filmen. Han vill inte heller lägga av fast han blir pensionär, han har också den där oroligheten i sig, att vilja ut, att fortsätta arbeta.
Och nu i dagarna börjar inspelningen av Richard Hoberts nya film ”Kärleksbevis”.
– Jag blev kickad av historien. Ett psykologiskt thrillerdrama. Och jag har aldrig haft så nära till jobbet. Tar bara 25 minuter med bil till Kivik.
”Nästan ingenting kvar som är mitt”
Richard Hobert har inte långt till arbetet när han gör sin nya film ”Kärleksbevis”.
Den spelas in hemma hos honom.
– Vi har gjort en filmstudio av mitt hem, scenograferat om så att det är nästan ingenting kvar som är mitt, säger han.
Det är den 70-årige regissörens första film sedan hyllade ”Fågelfångarens son” för tre år sedan.
– Det är en psykologisk thriller med tre huvudpersoner. Två makar (Rolf Lassgård, Livia Millhagen) som ska skiljas, det är hennes beslut, träffas en sista weekend för att tömma och sälja sitt sommarhus. De har bestämt sig för att allt ska vara artigt och civiliserat. Då får de högst oväntat besök av en ung kvinna (Hedda Rehnberg) som ställer allt på ända. Det handlar om tillit och svek, på vilket sätt kan man lita på någon i denna dynamo som kärleken innebär med förtroende och förhoppningar när de då inte infrias.
”Alltid beredd att ge sitt yttersta”
Om valet av skådespelare, säger Richard:
– Livia är kanske den främsta i sin generation med sin erfarenhet, lätthet och nyfikenhet. Hedda har något gåtfullt över sig, samtidigt som hon är lättsam och charmig. Rolf har erfarenhet och behärskar sina medel och har samtidigt en nyfikenhet och är alltid beredd att ge sitt yttersta i varje scen.
– Jag har inte filmat här på Österlen sedan jag gjorde De sju dödssynderna-sviten. Allt spelas in inom två kilometer från Kivik.