Årets bästa skivor hittills är svenska
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-06-01
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Var det här den bästa svenska popvåren någonsin?
När man sammanställer första halvårets bästa skivor är det omöjligt att inte upprepa den något tjatiga frågan.
Listan blir ju nästan generande blågul.
Jag har ofta en gnagande misstanke om att jag och många kolleger ofta övervärderar de inhemska akterna och deras skivor.
Det är lätt hänt när man uttryckligen är satt att bevaka just de skivorna extra noggrant.
Men det känns likafullt lite fånigt.
Och därför skruvar jag besvärat på mig när jag tittar på den lista jag precis ställt samman.
Det kan väl inte vara möjligt att så många svenskar spelat in pop som är så mycket bättre än den de gjort i England och USA.
Men jo.
Det här är, hur jag än vrider och vänder på saken, de nyinspelade skivor som gjort starkast intryck de senaste sex månaderna.
Och de är dessutom så bra att jag har svårt att skilja dem åt.
Vad gör, exempelvis, Cardigans på en futtig sjätteplats?
Jag älskar ju den skivan.
För att inte tala om Kajsa Grytt på tredjeplats.
Hennes "Är vi på väg hem?" är den enda skiva jag belönat med högsta betyg i år, men så här i efterhand måste jag erkänna att jag lyssnar ännu mera både på The Knife och på White Stripes.
Det betyder inte att Kajsa inte förtjänade sina fem plus. Snarare att även The Knife och White Stripes skulle haft samma betyg.
Well, här är min lista över de bästa skivorna halvåret då Sverige bara tog över.
1. The Knife - Deep cuts
2. White Stripes - Elephant
3. Kajsa Grytt - Är vi på väg hem?
4. Moneybrother - Blood panic
5. Hidden Cameras - The smell of our own
6. The Cardigans - Long gone before daylight
7. The Concretes
8. Radio dept. - Lesser matters
9. The postal service - Give up
10. Franke - Optimismens hån
De tunga bubblarna är The Kills, Lucinda Williams, The Warlocks, 50 Cent, Nick Cave & The Bad Seeds, Killer Mike, Hall & Oates, Fireside, Isolation Years, Mauro Scocco, Lil' Kim, Songs: Ohia och Detroit Cobras.
Så vad är det som är så speciellt med The Knife och "Deep cuts"?
Ja, lyssna så får du väl se.
Jag påstår att det aldrig spelats in pop i Sverige som varit mer originell - eller mer utmanande.
På ett tåg mellan Stockholm och Göteborg hör jag äntligen vad det är för brittiskt popband The Postal Service låter som en syntvariant av.
Prefab Sprout.
Trodde man inte att amerikaner skulle kunna travestera något så bildat och brittiskt.
Naturligtvis hade Kommunal givit Kent dispens för konserten på Stadion om strejken fortsatt.
Inte nog med att allt annat rent opinionsmässigt varit rena vansinnet.
De hade med aldrig så lite av Jimmy Hoffas fingertoppskänsla kunnat förhandla in ett krav på sympatiåtgärder på scenen i dispensbeslutet.
Det finns inte för inte Kentar som fortfarande är medlemmar i Metall.
Det får bli hur mycket Led Zeppelin-revival det vill. Jag står fortfarande inte ut med Robert Plants vrålande.
Nu kan det avslöjas:
Aftonbladetlegendaren Anders Hvidfeldts son Viktor ingår i Captain Murphy.
Men de är värda att tycka om även av andra anledningar.