Prisets kungliga glans kan avskräcka rebeller
Håkan Steen om de som aldrig blir Polarpristagare
Nej, alla ni som har klagat. Att Max Martin får Polarpriset är verkligen helt i sin ordning.
Men möjligen borde priset jobba lite med tydligheten.
Det var kanske inte så oväntat att det skulle komma reaktioner i onsdags när det blev känt att Max Martin kommer att tilldelas årets Polarpris.
En gubbfalang muttrade surt om ytlig listpop och räknade upp otaliga legendarer som ännu inte har fått priset – Neil Young, Brian Wilson, Rolling Stones, Aretha Franklin, Van Morrison, Carole King med flera – och tyckte framför allt det var skandalöst att inte ge David Bowie priset postumt.
Anigen yngre musikfans muttrade surt om ytlig listpop och räknade upp namn som Kraftwerk, Madonna, Dr Dre, Morrissey och Derrick May som borde ha fått priset innan Martin kom på tal.
Folket bakom Polarpriset gillar förstås att utnämningarna väcker reaktioner men att det sker beror inte minst på att alla verkar ha sin egen bild av vad priset ska vara.
Läser man vad Polar Music Prize skriver på sin sajt lämnar formuleringarna alla tänkbara möjligheter öppna men instiftaren Stikkan Anderson insisterade på att priset inte bara skulle gå till så kallat ”bra” musik eftersom ”bra musik” kan betyda så mycket, och olika saker för olika människor. Stikkans bärande idé var att knyta ihop populärkulturen med finkulturen.
Det står heller inget om någon turordningsprincip eller vilken sorts musikpersonligheter som priset ska gå till.
Hittills har det främst varit artister som tilldelats popmusikpriset men vi ska inte glömma bort att första året, 1992, gick den ena utmärkelsen till Paul McCartney och den andra till de baltiska staterna. 2001 delades priset mellan låtskrivaren Burt Bacharach, synthtillverkaren Robert Moog och konstmusikskaparen Karlheinz Stockhausen.
Den sortens vidsynthet är cool men möjligen skulle Polarpriset, för sin egen status skull, tjäna på att bli lite tydligare.
Dessutom misstänker jag att prisets kungliga glans – som förstås var en effektiv genväg till prestige i början – kan ha fått en och annan rebelliskt rotad rock’n’roll-celebritet att avböja genom åren.
Om någon som David Bowie tackade nej till att bli adlad hemma i England kan vi nog utgå ifrån att det inte stod överst på önskelistan att åka till Stockholm och ta emot en utmärkelse av Carl XVI Gustaf.
LYSSNA PÅ
”FORMATION” (BEYONCÉ)
Oj. Där ritade hon nog om kartan en smula.
”MIL AV LJUS” (VIKTOR OLSSON)
Den här unge mannen går från klarhet till klarhet.