”Det är något i Adeles oerhörda röst”
NEW YORK. Adele börjar gråta när hon sjunger nya ”When We Were Young”.
Och vem gör inte det?
Om världens just nu största stjärna berör på skiva så kramar hon blodet ur våra hjärtan på scen, visar det sig under nattens exklusiva New York-spelning.
Det är svårt att motstå frestelsen att öppna den här spalten med ett putslustigt litet ”hello from the other side”.
Jag är ju på andra sidan Atlanten och medan ni låg och sov hade jag privilegiet att se Adele uppträda på klassiska Radio City Music Hall mitt på Manhattan och tro mig:
Det är något att ropa över oceaner om.
Den exklusiva showen är del av lanseringen inför det efterlängtade album – ”25” – som släpps på fredag och, som dylika teasers brukar vara, påfallande kort. Den ljuvliga London-divan – som ju redan är superstar men väntas skaffa sig totalt världsherravälde med nya skivan – står bara på scen i 45 minuter, faktiskt.
Men det räcker för att vi ska inse att det som berör och griper tag när vi hör henne på skiva är ännu starkare, ännu mer påtagligt, när hon uppträder live.
Hon börjar själv gråta under nya ”When We Were Young” – en majestätisk gospel som garanterat kommer utgöra hela västvärldens soundtrack den här julen – och det må låta patetiskt, men det gör vi 5000 som sitter förstummade i bänkraderna och lyssnar också.
Jag är egentligen immun mot dylikt nuförtiden. Det finns ingen musik, eller för den delen något annat, som kommer åt mig på det sättet. Det är för länge sedan jag kände sånt de sjunger om i emotionella ballader. Men det är något i Adeles oerhörda röst, något i det på en gång majestätiska och intima i hennes uttryck, som sätter en knivsegg rakt i decenniegamla ärr och plötsligt blöder det igen...
Det är direkt omskakande att vara med om.
Ni kan snart själva se, och förhoppnings förstå lite av vad det är jag försöker sätta ord på, för amerikanska tv-jätten NBC spelar in showen och planerar att visa den i sin helhet i mitten av december. Strax därefter lär den bli tillgänglig överallt.
De stackars producenterna kommer dock att behöva klippa duktigt i mellansnacken, för när hon inte sjunger är den 25-åriga megastjärnan en väldigt vanlig och spontan och charmig tjej som säger vad som faller henne in och praktiskt taget varje mening rymmer ett ”fuck” – eller snarare ”fock”, som det blir på oemotståndligt tjock London-dialekt – och det går ju icke an i amerikansk tv.
Alldeles oavsett är tv dock bara ett substitut.
Huvudbudskapet från the other side är detta:
Se Adele live om tillfälle ges.
Hon är magnifik.