Förlåt mig Christer!

Här gör Markus Larsson en pudel

GÖTEBORG. Bilden säger allt.

Förlåt mig, Kung Christer.

Jag hade fel.

Oj då.

Efter slutsignalen tittar jag ner på mina schlagertips inför årets första delfinal i Göteborg.

Fick Christer ett minus i betyg? Jajamensan. Påstod jag att han var chanslös? Mais oui.

Jag skrynklar ihop uppslaget och slänger det i papperskorgen.

Sedan går jag fram till SVT: s personal i Scandinaviums kvava pressbunker och säger:

– Ta mig till Sjögren.

Det dröjer ett tag innan jag lyckas plöja mig fram till Värmlands kramgoaste dansbandstjur. Han har fullt upp med att le och göra tummen upp framför fotoblixtarna i Green room.

Under tiden hinner jag tänka en hel del på ”I love Europe”.

Bidraget hade bara ett öde.

Antingen skulle det gå åt skogen. Eller som nu – rakt till final.

Det är bara en sån låt.

Och jag står för mitt betyg.

”I love Europe” är fortfarande ett minus i min värld. Men samtidigt är det tidernas bästa minus, en sann klassiker, ren och skär buskisglädje.

Vi har aldrig sett nåt liknande. Jag menar – flaggkjolar?

Christer är klar. Han vänder sig mot mig och nitar mig med blicken.

Jag sväljer och sträcker fram handen. Christers labb är lika stor som en stekpanna. Jag säger grattis och ber om ursäkt och ... går ner på knä.

Ja, vad fan ska jag göra?

Kung Christer tornar upp sig ovanför mig, hötter med fingret och talar med en basröst som väger två ton:

– I morse låg du risigt till, Herr Larsson. Men nu växer du i mina ögon. Det kändes skönt att få sprätta dig lite på näsan.

Sprätta mig lite på näsan?

Det räcker inte.

Christer sparkade min tyckar-stjärt till månen.

Det finns inte mycket att säga om Amy Diamond. Hennes framträdande talar för sig själv.

Och om hon hade missat finalen skulle jag på allvar ha börjat ifrågasätta poängen med telefonröster. Nån jävla måtta får det vara.

Men tack vare power-smurfens avancemang känns delfinalens resultat som en lyckad kompromiss mellan kvalitet och skamlös underhållning.

Storfavoriterna The Poodles & E-Type ramlade överraskande nog ner till Andra chansen.

Ibland räcker det inte med att brassa på med fyrverkerier för hundratusentals kronor.

Men detta betyder bara att schlagerbaren på Hotell Ferrum i Kiruna blir fantastisk.

Trummisen Kicken är efterfesternas Messias i år.

Och Poodles gjorde trots allt inte den största pudeln i Göteborg 2008.

Den uppgiften tog jag hand om.

Mina damer och herrar – det här kallas för schlager.

Och leken har bara börjat.

C’est magnifique.