”Nu kan plötsligt folk placera ’hon med rosa håret’”

Mångsysslaren Josefin Johansson om ”På spårets” genomslagskraft, uppväxten på landet, framtidsdrömmar – och att spela en nysande giraff

Publicerad 2018-01-12

Stå upp-komiker. Programledare i radio och tv. Popsångerska. Skådespelerska. Journalist. Kärt barn har många jobb.

Nu gör Josefin Johansson, 35, succé som tävlande i SVT:s ”På spåret”.

– Det är som att spela världens lyxigaste sällskapsspel, säger hon.

Nästan 2,4 miljoner såg förra veckans avsnitt av ”På spåret”. I säsongens första riktiga rysaravsnitt vände Josefin Johansson och Johar Bendjelloul till seger genom att i allra sista musikfrågan knipa tre poäng och vinna mot Anne-Lie Rydé och Ronny Svensson.

Medverkan i ”På spåret” innebär automatiskt en ny form av kändisskap.

– Jag har ju redan märkt genomslags­kraften. Folk strålar när de säger något till en. Nu kan de plötsligt placera ”hon med rosa håret” i ett sammanhang och ställa frågor om hur det känns att sitta i dressinen och så.

– Nu är även mammas kompis från socialnämnden i Hyltebruk nyfiken på hur det går för mig. För att inte försäga mig har jag bestämt att säga Det är jätteroligt att vara med till alla som frågar. Bara familjen vet hur det går.

– Jag hade alltid känt stor rädsla för ”På spåret”. Men sedan har många av mina komikerkompisar varit med. De testar ju massor av människor, jag parades ihop med Johar, vi tog en kaffe och fann varandra direkt. Det var så himla kul på testet, så vi tackade ja till att vara med.

Nytt avsnitt i kväll, då tar sig det nya succé­paret an förra säsongens vinnare Johan Hilton och Kristin Lundell.

Johar Bendjelloul och Josefin Johansson.

Stå upp-komiker och radioröst

Annars är Josefin en mångsysslare som synts och hörts i väldigt många olika sammanhang under senare år:

Framgångsrik stå upp-komiker sedan 2009.

Programledare och journalist i radio och tv. Bland annat humorprogrammet ”Pang Prego” och ”Morgonpasset” i P3. Hon gjorde reportage från Vancouver-OS 2010. Hon tar i vår över SVT:s ”Smartare än en femteklassare” efter Lasse Kronér.

Hon skriver och sjunger popmusik under namnet Josefinito och i bandet Dave Cave.

Hon har varit med som skådespelerska i bland annat Kanal 5:s ”Partaj” och jul­kalendern ”Skägget i brevlådan” (2008).

De testar ju massor av människor, jag parades ihop med Johar, vi tog en kaffe och fann varandra direkt. Det var så himla kul på testet, så vi tackade ja till att vara med.

Det här är historien om hur hon – den kvinnliga motsvarigheten till Eldkvarn-låten ”Landsortsgrabb”, för mer landsortstjej kan man knappast bli – hamnade i rampljuset:

– Jag växte upp i Stubbabo precis på gränsen mellan Småland och Halland. Det tillhör Smålands landskap och Hallands län. Fem personer, min familj, på en liten gård som ligger tre kilometer från närmsta granne. Jag fick åka skoltaxi till plugget, berättar hon.

– Pappa jobbade på Televerket, mamma har varit ekonomiassistent. Hon är pensionär, men jobbar mer än någonsin. Är ordförande i omsorgsnämnden i Hyltebruk, hon jobbar inom Socialdemokraterna, och sköter all min bokföring. Pappa sköter skogen, tar hand om hemmet. Han tycker själv han jobbar, men det är väl mest att han går och hugger lite ved (skratt).

Idylliskt men ensamt

Josefin Johansson.

Känns som att ditt liv inte direkt varit fyllt av ångest och trauman?

– Verkligen inte, det var en idyllisk uppväxt.

Men lite ensam.

– Det bodde inga i närheten och bröderna är sex och tio år äldre, så jag fick hitta på många kompisar. Jag hade ett eget gäng i mitt huvud, där började jag odla någon form av fantasi.

– I kyrkans barnkör satte vi upp en musikal, ”Liv och fred”, som byggde på Noaks ark. Jag var i tioårsåldern, spelade förkyld giraff, hade ett sångsolo och i mitten skulle jag nysa. Det var meningen att folk skulle skratta och det gjorde de. I efterhand kan jag se att mitt liv fick någon form av riktning där.

16 år gammal flyttade Josefin Johansson till Halmstad och teatergymnasiet. Efteråt stannade hon kvar ett år som praktikant. Hjälpte entusiasmerande teaterläraren Margareta Ek att skriva manus, repetera och vara med i föreställningarna.

Berättar drottningarnas historia

Margareta Ek och hon har sedan fortsatt att arbeta ihop, bland annat har Ek regisserat ”Drottningsylt” där Josefin och Robert Noack under en timme på ett humoristiskt sätt beskriver de svenska drottningarnas historia. Från vikingatiden fram till Silvia.

– Jag ville göra en föreställning om drottning Kristina och ha på mig fina kläder, sedan började jag hitta andra fakta om drottningar vi aldrig fick lära oss något om i skolan. Vi gör 65 stycken på en timme. Vi har turnerat och ska fortsätta med det. Vi åker runt med en låda med peruker och en stor yxa. Och så kommer ”Drottningsylt” som bok i maj.

Margareta Ek regisserar även ”Isskåpet” av Elsa Grave (1918-2003) med Johansson, komikerkollegan och polaren Emma Knyckare med flera. Premiär 1 februari i Halmstad.

”Hämtade kemtvätt”

Josefin Johansson.

En annan person som spelat en roll i Josefin Johanssons karriär är komikern Thomas Petersson.

Under två säsonger jobbade hon med hans föreställningar i Halmstad.

– Först fick jag jobb som regiassistent åt Anders Albien när han skulle sätta upp ”Hotelliggaren” med Thomas i Halmstad. Jag gjorde allt annat också; kokade kaffe, köpte smink, hämtade kemtvätt, lagade strumpbyxor, fixade mat och fick springa in på scenen då och då och säga några repliker. Sedan var jag med i nästa fars också, ”Var är Zlatan?”.

– Spelar man en föreställning hundra gånger kan man höra skillnaden på skämt som fungerar eller inte. Hur man flyttar repliker, gör pauser, jag insåg att det var ett hantverk bakom humorn. Och bestämde mig för att bli skådis.

Josefin gick två år på Fridhems folkhögskola i Svalöv utanför Landskrona. Och en stå upp-kurs. Försökte sedan förgäves komma in på scenskolan, men flyttade ändå till Malmö för att plugga kulturvetenskap. Såg en affisch på ett elskåp, där P3 i Malmö sökte folk som ville jobba med humor. Ansökningstiden hade gått ut, men Josefin fick chansen ändå.

– Det blev till sist Liv Strömquist, Jesper Rönndahl, Simon Svensson, Freja Hallberg och jag som fick göra ”Pang Prego”. Ingen producent, ingen chef, vi fick göra vad vi ville. Där lärde jag mig skriva skämt och fick erfarenhet av att framföra dem.

”Vill ha en liten musikkarriär”

Efter ett första misslyckat försök prövade hon på stå upp igen 2009, omgiven och stöttad av sina nya komikerkompisar.

– Det var en oerhört härlig upplevelse, sedan dess har jag fortsatt.

Framtidsplaner?

– Jag sätter gärna upp smått ouppnåeliga mål. Jag har gjort stå upp-gig i London, Manchester och Brighton, det har funkat bra där också. Så ett är att ha en egen radioshow i engelsk radio, ett annat att leda ett quizprogram på BBC. Samtidigt vill jag ha en liten musikkarriär, någon hit här och var. Jag begär inte att få vara Madonna (skratt).


Josefin Johansson om …

… sina förebilder rent ­stilmässigt:

– Jag brukar säga att jag är en blandning av Karl-Bertil Jonssons mamma och Peter Siepen. Har alltid haft en knasig och lite konstig stil. När jag trodde jag var punk, var jag egentligen grunge …

… sina förebilder som komiker:

– All brittisk humor, jag är så anglofil att det nästan är lite genant. Russell Brand var en stor idol tidigare, nu har han blivit så himla seriös. Amerikanska kvinnor som Tina Fey, Amy Poehler, Amy Schumer och Sarah Silverman är både modiga och briljanta.

… musikkarriären:

– Jag är uppvuxen på Depeche Mode. Gillar också härligt tramsig popmusik. Tycker det är ett missförstånd att musik som är underhållande skulle vara en lägre stående konstform. Har dock varit så uppbokad att det inte har blivit så mycket musikframträdanden på senare tid.

… uppladdningen inför ”På spåret”:

– Jag kallade mig för tramsapa i första programmet. Ett sätt att framstå som så oseriös som möjligt, att slå underifrån. Det värsta man kan göra nu för tiden är att framstå som dum. Johar och jag sa att vi ska hjälpa varandra att inte framstå som besserwissrar.

… att vara stå upp-komiker efter #metoo:

– Spelreglerna har ändrats, det är inte ok att säga vad som helst. Det har det aldrig varit för tjejer, nu får även killar känna på det. Men sedan tycker jag att stå upp-scenen … den känns ganska befriande, tjejer behöver inte göra sig snygga, utan får odla sina egna personligheter.

Följ ämnen i artikeln