25 år sedan Ted Gärdestad dog: ”Det var skönt för honom att få slippa leva”

Publicerad 2022-06-26

Ted Gärdestad 1993.

Midsommarhelgen för 25 år sedan tog den folkkäre artisten Ted Gärdestad sitt liv efter åratal av psykisk ohälsa.

Tidigare kärleken och skådespelaren Ann Zacharias kände till och med en viss lättnad när han gick bort.

– Det var skönt för Ted att få slippa leva med den totala ångesten han hade.

Den 22 juni 1997 gick artisten Ted Gärdestad gick bort efter en längre tids sjukdom. Han led av psykisk ohälsa och tog sitt liv vid Häggviks pendeltågstation inte långt från föräldrahemmet.

Då hade han en sagolik karriär bakom sig som innehöll både höga toppar, men också djupa dalar. När hans sista skiva ”Äntligen på väg” släpptes 1994 hade han inte gett ut ett helt album sedan ”Stormvarning” 1981.

Ted Gärdestad var en musikalisk ung man som skrev sagolik och folkkär musik som hans bror Kenneth Gärdestad skrev lika magiska texter till. Han togs under Stikkan Anderssons vingar och det blev Björn Ulvaeus och Benny Andersson som producerade Gärdestads debutalbum ”Undringar”.

Per Ragnar hjälpte till att ragga

Vid sidan om musiken blev han snabbt en flickidol. En motvillig och tafatt sådan, men gode vännen och skådespelaren Per Ragnar berättar att han stöttade den vilsne artisten.

– Trots att han var omsvärmad av damer så var han väl inte den bäste i världen att ragga så vi var ett gäng som hjälpte honom på traven. Man fick någon sorts fadersinstinkt för honom för han var en otroligt känslig kille.

– Han var gäst hos mig i ”Gomorron Sverige” där han sa att han inte ville vara idol utan sitta framför publiken med en basker på sig och spela sina låtar så ingen ser att det är han, men de skulle höra hans musik, säger Per Ragnar som idag har hunnit fylla 81 år.

Hur kände ni varandra?

– Vi var jäkligt nära kompisar, inte minst tack vare Teddans sökande. Han visste att jag höll på med sådant, jag hade skrivit böcker om det och var lite äldre så vi pratade oavbrutet om liv och död.

– Jag var också best man på hans bröllop med och även officiant på hans begravning. Jag följde med honom under hela den eländiga perioden, men framför allt vill jag minnas den friska Ted.

Fick två barn med Ann Zacharias

Per Ragnar minns mycket väl när han nåddes av dödsbudet.

– Jag kommer ihåg att jag tänkte ”fan, Teddan, du trodde ju på reinkarnation och karma”. Han gjorde ju en handling som han inte kunde ta ansvar för.

Skådespelaren Ann Zacharias var tillsammans med Ted Gärdestad i början av 80-talet. De fick barnen Sara och Marc tillsammans.

– Jag lärde känna Ted i mitt eget hem. Hans bror Kenneth blev god vän med en amerikansk skådespelare som jag levde med och Ted följde med sin bror hem till oss. Då var vi i 20-årsåldern, men jag uppfattade honom som väldigt ung. Jag hade ju börjat mycket tidigare än vad han hade gjort.

Ann Zacharias relation tog slut och några år senare blev de tillsammans.

– Ja, men då blev jag förälskad. Jag älskade Teds nyfikenhet, han var så mångsidigt begåvad, han skrev fantastisk musik och var duktig på tennis. Han var en väldigt mjuk person, romantisk och nyfiken och det är väl det vi kvinnor söker hos män.

Hur minns du Ted?

– Jag vill helst minnas Ted som den glada, underfundiga, begåvade och roliga Ted. Hellre det än hans psykiska sjukdom.

Ted Gärdestad och Ann Zacharias med sina två barn.

Rösterna tog överhanden

Han tog livet av sig dagen efter midsommardagen 1997, hur reagerade du när du fick dödsbudet?

– Jag bodde då i Italien men jag blev inte förvånad. Han hade mått dåligt i så många år och han hade röster som talade med honom hela tiden. Innan rösterna kom hade han musiken, men tyvärr tog rösterna över.

I en intervju med Aftonbladet från tidigare i år förklarade du att du kände en viss glädje när han gick bort. Berätta?

– Jag kände att det var skönt för Ted att få slippa leva med den totala ångesten han hade eftersom jag tyckte så mycket om honom. Att hela tiden höra röster och aldrig få koppla av, det var väldigt jobbigt för honom, förklarar Ann Zacharias och fortsätter:

– Att det har gått 25 år är inte klokt. Det känns inte så. Han känns så levande fast han har varit död så länge.

Följ ämnen i artikeln