Musiken måste dö – för att leva igen
Markus Larsson analyserar musikåret som gått
Årets trend?
Att musikbranschen är som Jesus.
Den måste dö för att kunna överleva.
Min lägenhet är belägrad av cd-skivor.
De klättrar uppför väggarna, lägger sig i staplar i köket, extraknäcker som bokstöd och underlägg och konkurrerar med mina kläder om de allt dyrare bostadsrätterna i garderoben.
Nånstans i den osorterade röran ligger min allra första cd-skiva – ”GN’R lies” med Guns N’Roses – som jag köpte på Dannes skivor i Kiruna, 1988.
Och i år har jag allt oftare funderat på när jag kommer köpa min sista.
Cd-skivan är ju, som format betraktat, helt hopplös.
Osexig, skrymmande och allmänt jävlig mot miljön.
Jag skulle kunna köpa en extern hårddisk och tanka in varenda cd och vinyl jag äger. Jag skulle i princip också kunna överföra all musik jag har till marknadens största iPod garderomin enda och ta en promenad med tiotusentals låtar i fickan.
Men det skedde inte i år heller. Min iPod innehåller bara drygt 5 000 spår.
Jag tillhör trots allt en generation där popmusik är så mycket mer än ettor och nollor som får plats i jeansfickan, snett till vänster om en dosa snus. Jag gillar fortfarande att hålla i nån sorts förpackning, titta på omslag och bläddra i texthäften.
Det går säkert över. Men till dess kan ni gärna kalla mig för en nostalgisk idiot.
Det negativa med dagens situation är att musikens värde urholkas.
När allt som nånsin spelats in kan laddas ner gratis påminner popmusik om kranvatten. Så länge man betalar bredbandsräkningen är det bara att vrida på kranen. Ingen tänker på varifrån musiken kommer eller vad det kostar att nå fram till datorn. Låtarna ska bara fi nnas där, som en naturlig del av vardagen.
Men det positiva säger sig självt.
Tack vare internet, MySpace, Youtube, mp3-bloggar och andra verktyg håller vår syn på pop – konsumtionen och distributionen – att förändras i grunden.
Det är till exempel rätt talande att Lil’ Wayne blev en av årets mest hyllade hiphopartister i USA. Han behövde inte ens släppa en officiell cd. I stället var han en ständigt närvarande, kreativ kraft på nätet tack vare otaliga mp3-spår och Youtube-klipp.
Popmarknadens nuvarande struktur – den som är baserad på fysiska cd-skivor – måste nog dö. Det är direkt nödvändigt för att samma marknad ska kunna återuppstå och utvecklas i samma takt som vår digitala samtid.
Ingen vet dock hur framtiden ser ut. Fortsättningen är ett tomt word-dokument. Det står år noll i almanackan igen.
Däremot känner de flesta till hur det är att leva utan kranvatten.
Förbannat obekvämt och hälsofarligt.