Blues som ger en stor klump i halsen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
BORLÄNGE. Jag drömmer om mer blues från Sverige.
Har han gjort det är det ett klassiskt album Tomas Andersson Wij släpper inom några veckor.
"Tomas
Andersson Wijs nya album kan bli en riktig klassiker
Det är inte första gången jag skriver om Tomas Andersson Wijs "Blues från Sverige".
Så sent som för två veckor sedan utsåg jag den till exempel till 2003 års bästa svenska singel.
Men efter en serie ensamma, långsamma julpromenader genom en djupfryst hembygd, under vilka den anderssonska bluesen ständigt svidit i hörlurarna, inser jag att kampanjen måste fortsätta.
Den är ju så fruktansvärt, fruktansvärt bra.
Texten består av en serie kortfilmer från ett land Tomas Andersson Wij beskriver med större skärpa och känsla än någon annan.
Vi är i Hudiksvall, där ett band från Delsbo spelar "Desolation row" på Statt. En man har förlorat sin familj och jobbet på firman och lovar hämnas. Längs Ljusnans vatten driver de tunna isflaken.
Vi är i ett Malmö där grävskoporna en gång åt sig genom staden och när de nya husen stod skinande höga gick Malmöpampen, med partinål på finkostymen, och dränkte sig i sundet.
Vi är i Stockholm där NK-klockan snurrar över nattrafiken och i den lilla baren är det trångt och svettigt och högt.
Jämförelser med Ted Ströms gamla "Vintersaga" har förekommit.
Inte helt omotiverat, den innefattar också fina bilder från fosterlandet.
Men det finns ett större djup i Tomas Andersson Wijs nummer.
Han berättar om tomheten också. Om tystnaden. Om den andliga utarmningen.
Jag får en stor klump i halsen, för det är så mycket jag känner igen och det är så mycket jag sett men inte haft några ord för - förrän nu, genom den här texten.
Sägas skall att också det episka, nästan majestätiska anslaget i själva låten har stora kvaliteter.
Så den saken är klar:
Finns det mer av den varan på kommande albumet "Stjärnorna i oss" blir Tomas Andersson Wij, i alla fall i mina ögon, en av våra verkligt stora.
Nu börjar det bli ordning på musiken i Leksands isstadion också.
I många spelavbrott avlossas Håkan Hellströms "Mitt Gullbergs kaj paradis".
Hoppas det svider i de inbitna Frölundafansen i stjärnans kompband.
I år är det tio år sedan vi grävde guld i USA.
Så till sommaren kanske man kan hoppas att GES gör comeback.
Två nya svenska namn att hålla koll på under våren:
Captain Murphy och Peggy Lejonhjärta.
Men man ska vara försiktig med ironi.
I synnerhet i fallet GES.
När jag under schlagerfinalen på Globen i fjol konsekvent kallade den beramade trion för Triad, och Orup för Lasse Lindbom, kom det en störtflod mejl om det skandalösa i att jag inte kunde skilja två såna storheter åt.
Så för säkerhets skull:
Jag skojar bara.
Jag var med under den andra sommaren och vill inte uppleva en tredje, tack så mycket.
Förstår inte hur jag kunde glömma både Rodney Crowell och Lucinda Williams när året skulle sammanfattas.
Binion"s Horseshoe, Las Vegas allra mest fantastiska kasino, har svåra ekonomiska bekymmer och kan tvingas slå igen inom kort.
Ni som har pengar, åk dit och rädda en av världens stora kulturskatter!
De förfäder som först slog sig ner i dessa trakter kom antingen på sommaren - eller också var de helt dumma i huvudet.