Här gäller det att roa sig själv

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

HULTSFRED

Hoppas jag har fel.

Men jag styr in i Hultsfred med en bestämd känsla av att man nog fan får se till att stå för muntrationerna själv i år.

Programmet framstår, i alla fall på papperet, som ett av de tristaste i Hultsfredsfestivalens historia.

Det är nog bäst att flika in det där med "på papperet".

Man vet ju aldrig.

Audisolave kanske är bandet jag inte visste att jag drömt om att få se.

Men det verkar inte helt sannolikt.

Metal är metal och jag är jag och aldrig mötas de två.

Jag får gräva riktigt djupt i spelschemat för att hitta några namn som kittlar.

Audio Bullys, Badly Drawn Boy, The Streets, Dot Allison, Ladytron, Mary Lou Lord samt en handfull svenska förmågor känns okej.

Fler är det inte och så påvert har det aldrig känts tidigare.

Nu kan vän av ordning förstås invända att Hultsfredsfestivalen inte arrangeras enbart för min skull.

Ett oerhört påstående, men okej då.

Jag förstår att det finns gott om människor som i given Queen of The Stone Age, Radiohead, Audioslave och Discharge ser en fantastisk uppställning.

Och Rockpartys bokare är måhända lika nöjda med att tillfredsställa de besökarna som några andra.

Riktigt så enkel tycker jag emellertid inte att ekvationen kan se ut.

Hultsfred var en gång i tiden stället man åkte till för att se det nya, intressanta, spännande och varför inte hippa.

För några år sedan hade namn som Warlocks, The Kills, Hidden Cameras, James Yorkston, Kings of Leon, The Rapture, Hot Hot Heat och Yeah Yeah Yeahs varit givna på Pampas eller i Teaterladan.

Men dem - eller åtminstone de flesta av dem - får vi vänta på tills lilla Accelerator vevar i gång sin ambulerande festival i början av juli.

Vad finns det för motsvarigheter i Hultsfred?

Dandy Warhols?

Stereophonics?

Jag är ledsen, men de namnen är lika vissna som pommes frites-pizzan de serverar i den här stan.

Kanske borde jag skälla mer på Janne Kleman, huvudansvarig för bokningarna i Hultsfred.

Han råkar dock vara en person jag tycker väldigt mycket om och därför drar jag mig för att bråka med honom. Han kan vara envis som en fjärdeklassare, men är egentligen en av de mest godsinta man kan stöta på i den här branschen.

Fast kanske skulle han och Gunnar Lagerman, den andre av Smålands bokningskungar, tänka på att skola in nån ny på det ärevördiga Rockparty-kontoret.

Nån som inte i första hand gillar hårdrock eller gammal punk.

Nån liiite mer trendkänslig.

Ja, det är bara en liten tanke som slår mig när jag nu, för femtonde gången, står vid fönstret i rummet på Hotell Hulingen och blickar ut över Sveriges fulaste parkeringsplats.

Hultsfredstejpen?

Succé i år också.

Virtanen - hemma igen! Med till Hultsfred! - tyckte bäst om Rufus Thomas och Postal Service, Håkan Mötley Crüe och The Romantic.

Per Bjurman