Visst kan det bli så mycket bättre
Jan-Olov Andersson om nya sköna gänget – och vilka drömvärvningar som saknas
Känslan är att andra säsongen av ”Så mycket bättre” kan bli ännu bättre.
Låten det blir huggsexa om är förstås Mikael Wiehes ”Flickan och kråkan”.
Efter den makalösa framgången – både för TV4 och ännu mer för några av deltagarna – har det naturligtvis inte varit svårt att få folk att ställa upp inför andra säsongen.
Det har snarare handlat om att välja bort och välja rätt mix.
Eva Dahlgren, Tomas Ledin, Lena Philipsson och Mikael Wiehe är fyra superstjärnor enligt svenska mått mätt. Större delen av svenska folket kan nynna med i ett stort antal av deras melodier.
Jason Diakité är årets Petter. Var en skön och rolig kille när han gästade ”Pluras kök”. Kommer att göra de annorlunda tolkningarna. Tänk till exempel en Timbuktu-explosion av Wiehes ”Titanic (andraklasspassagerarens sista sång)”.
Och tänk er Wiehe hitta ny mening i Tomas Ledins utskällda texter. Eller Ledin visa sin styrka som sångare i någon av Eva Dahlgrens allra innerligaste ballader. Eller Dahlgren kanske blåsa nytt liv i en underskattad Lena Ph-komposition som ”Bästa vänner”. Eller Lena Ph göra schlagerpop av Timbuktu.
Möjligheterna är oändliga. Jag längtar redan.
Och alla – verkligen alla – kommer att slåss om att få sjunga Mikael Wiehes ”Flickan och kråkan”. Så underbart vacker. Så öppen för olika musikaliska tolkningar.
Enbart ABBA-Frida kommer att låtsas vara surt likgiltig om hon ser programmet. Hon som ville göra en världshit av låten, men fick nobben att översätta texten till engelska, då Wiehe inte gillade hennes politiska åsikter.
Av de fem klara namnen lär inga ha svårt att umgås, även om Lena Ph aldrig har varit
någon sprudlande sällskapsmänniska precis.
Det fattas två eller tre namn.
Drömvärvningen Thåström kan vi förstås glömma. En schlagerdivatävling Carola vs Lena Ph skulle onekligen öka intensiteten.
Tänker vi snäppet yngre, skulle Miss Li, Salem Al Fakir och Annika Norlin som Säkert! vara spännande namn. Jill Johnsons goda humör och countrykänsla skulle heller inte sitta dumt. Och pratar vi allsång vid middagsbordet, är det bara för Sven-Erik Magnusson att börja om från början och tacka ja.