Sandra Bullock i mina drömmar

Har haft de mest bisarra fantastier om Sandra Bullock.

Vet inte varför Sandra. Hon har aldrig varit nån jag drömt om, inte sisådär. Inte som?tja, välj nån vem som helst bara. Kanske för att nån sagt att filmkritikern Hans Wiklund sagt att hon i verkligheten var den snyggaste han träffat (obs detta skulle han ha sagt innan han träffade och fick barn med Emma Sjöberg).

Nåväl.

Sandra och jag är kära. I mina fantasier. Vi träffades för att jag märkligt nog frågade Ronny O om jag kunde få intervjua henne när hon var i stan. Vet inte varför, kanske för att nån sagt att filmkritikern Hans Wiklund sagt?ja ni vet.

Vi blev kära. På nåt vis. Kan inte detaljerna.

Nu vill Sandra att jag slutar jobba och flyger med henne till olika filmstjärneställen i världen.

– Men det kan jag ju inte göra för tänk om du gör slut med mig, då har jag ju inget jobb att komma hem till.

– Hm, tänker Sandra.

Sedan gnabbas vi lite om det.

Sådär sött, ja.

– Men du får fem miljoner av mig så behöver du inte oroa dig, säger Sandra.

– Hm, tänker jag.

Men. Pengarna kan jag ju inte ta emot. Då skulle Sandra tro att jag tog henne bara för pengarna. Men samtidigt vill jag vara med henne. Och jobba.

Vet inte hur jag ska göra.

Kanske är jag inte tillräckligt kär? Bara smickrad? Annars hade jag väl flugit med? Eller?

Nåväl. Just nu är vi vid läget att jag bett Sandra att flytta in hos mig.

Samtidigt – och det här håller ni käften om – har jag blivit förtjust i Kate Beckinsale, hon som John Cusack förälskar sig i ”Om ödet får bestämma”, en härligt vintermysig rom-com som går upp på bio i dag.

Att både John (som i alla filmer spelar mig) och jag _gillar_ Kate är lite underligt eftersom hon är en jag-tror-på-ödet-brud. Jag menar hallå. Men kanske är det hennes snygga kläder (trenchcoat-looken på färjan höll på att ta livet av mig, hör ni det: l i v e t) och den tjusiga engelska accenten (som Sandra inte alls har).

Givetvis grät jag på slutet. Av lycka för att de fick varandra? Av avundsjuka för att John fick henne? Jag vet inte. Och Sandra har inte ringt än.

Men jag kan inte flyga iväg med henne. Det enda arbetet i världen där man kan skriva sånt här utan att bli inspärrad kan jag inte sumpa. Hon får flytta in.

Följ ämnen i artikeln