Välkommen tillbaka, Margot Tenenbaum

Kristin Lundell om filmvärldens mesta stilikon

Hon är filmkaraktären som modevärlden aldrig kan få nog av.

Med sin raka page, sorgsna uppsyn och halva finger av trä är Margot Tenenbaum en ständig källa till ­inspiration.

I höst är The Royal Tenenbaum-­familjens adopterade dotter åter ­hetast i modebranschen.

Det märks på var och varannan sida i septembernumret av brittiska Vogue. Influenserna från Margot Tenenbaum är här. Igen ska kanske tilläggas. De dyker ju upp med jämna mellanrum. Den ständigt så sorgsna rollfiguren från Wes ­Andersons ”The Royal Tenenbaums” måste vara den moderna filmroll som gjort störst avtryck i modevärlden.

Det är den hårt avklippta pagen som snörts ihop med ett hårspänne på ena sidan. Pälskappan, de raka sportklänningarna och Hermès Birkin-väska - Margot Tenenbaum är rebellen med ultrakonservativ klädstil. Det är givetvis en del av gåtani det mysterium som är det olyckliga geniet M Tenenbaum.

Det är inte bara när man bläddrar bland det redaktionella materialet i Vogue som Gwyneth Paltrows melankoliska uppsyn i full Margot-mundering dyker upp. Det märks också i annonserna från världens modemärken. Längst av alla går det schweiziska modehuset Bally som kopierar Margots stil från topp till tå.

De italienska lyxmärkena Gucci och Etro skäms inte heller för sig för att ha använt Margot Tenenbaum som sin höstmusa. Och varför skulle de? Margot Tenenbaum är en av film­historiens största stilistiska fullträffar.

I december är det fjorton år sedan Wes Anderson hade premiär för ”The Royal Tenenbaums” - den Texas- födde regissörens tredje film som berättar historien om den lika dysfunktionella som excentriska familjen ­Tenenbaum. När Gwyneth Paltrows skådespelarkarriär någon gång i framtiden ska sammanfattas kommer hennes roll som familjen Tenenbaums adopterade dotter Margot - hon som rymde hemifrån för att söka upp sin biologiska familj och kom tillbaka med ett halvt finger mindre - att hållas fram som hennes (antagligen) mest ikoniska.

Det var Wes Anderson själv som tillsammans med kostymören Karen Patch skapade Margot Tenenbaums stil. Allt - förutom Birkin-väskan - ritades och syddes upp. Till och med Lacoste-klänningarna som Margot bär i filmen designades av Patch men behövde godkännas av företaget eftersom de ville använda krokodilen som märke (och för att få en krokodil i den storlek som man ville ha använde man sig av ett märke från herr­kollektionen).

Karen Patch hade i sin tur inspirerats av Peter Sellers-filmen ”The world of Henry Orient” där en ung kvinna i minkpäls far runt i New York. Det fanns något kittlande i att en ung och vildsint person valde att klä sig som sin mormors generation.

Modevärlden brukar alltid vilja hylla Margot Tenenbaum men kanske är vi i lite större behov av att älska henne nu. Efter en alldeles för lång tid med å ena sidan ”American idol”-fluffiga frisyrer och ”Paradise hotel”-sexpack och å andra sidan pappakroppsidealet och normcore-stilen med ­Jerry Seinfeld som mode­förebild.

Margot Tenenbaum - välkommen tillbaka. Du har varit otroligt saknad.

Lundell listar 3 modeikoniska filmroller

1 Faye Dunaway som Bonnie Parker. Otaliga modejobb har gjorts med Bonnie Parker som stilinspiration. Eller åtminstone den stil som Faye Dunaway porträtterade i filmen ”Bonnie and Clyde” från 1967. Men också verklighetens Bonnie Parker hade ett oklanderligt sinne för kläder. Basker, Mary Jane-skor och pickadoll i näven.

3 Kirsten Dunst som Marie Antoinette. Att se Sofia Coppolas ”Marie Antoinette” är som att få ögonen doppade i gräddtårta och spunnet socker. Nog för att den franska drottningen hade smak för mode men kostymören Milena Canoneros var sannerligen värd sin Oscar. Dessutom slår hjärtat ett extra slag varje gång som de inkuppade Converse- skorna dyker upp i bild.

2 Gösta Ekman som Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson. Brist på stil är åtminstone inte något som Jönsson- ligan lider av. Men så är det så klart något med baskern som huvudbonad. Särskilt när den matchas med fluga och kostym. Ulf Brunnbergs Ragnar Vanheden är inte så dum han heller. Se filmerna med ljudet avstängt och njut av modet.

Kristin korar

…Veckans stad

Montreal! Leonard Cohens, Arcade Fires och Xavier Dolans hemstad. Tack ­Madonna för att du valde att öppna din världsturné här på detta ursympatiska ställe.

…Veckans bröd

Bageln! Det anses vara känsligt att ­välja sida i den sex ­decennier långa ­bagel-konflikten mellan Montreals två klassiska Mile End-bagerier. Men jag tar ställning och lägger min röst på St-Viateur.

…Veckans bok

”Astragal”. Missa ­inte den svenska nyöversättningen av Albertine Sarrazins 60-talsklassiker. Nu med förord av Patti Smith.

Följ ämnen i artikeln