Johnny Thunders låg död på mitt hotellrum

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

NEW ORLEANS

Iko Iko.

Sitter i Johnny Thunders dödsrum, dricker Hurricane, lyssnar på Dr John och stoppar nålar i voodoodockan.

Men ångbåtsorgeltanten tutar vidare.

Rum 37 på hotell St Peters House är litet, kostar 69 dollar, jag sitter på sängen.

På andra sidan korsningen Burgundy Street (Rue de Bourgogne) och St Peter Street ligger CD"s Saloon - baren där punkrockens Dean Martin, heroinisten Johnny Thunders, träffade två skurkar och tog sitt sista glas.

Sedan hittades New York Dolls-mannen död här på golvet, utanför toaletten. Rånad och antagligen mördad av dåliga droger. Han hade också lymfkörtelcancer.

Han blev 38 år.

Thunders sjöng "You can"t put you arms around a memory" och Per Bjurman tycker mycket om honom.

Bjurton tycker också mycket om New Orleans. Han är en sinner, han är en saint.

Bon voyage, baby.

My travel companion, Svenska Dagbladets enfant terrible, mannen med William Faulkners "Sound and the Fury" på nattduksbordet, stoppar sina nålar i countryentusiasten som hittar en femtärningsplatta i veckan och jag har en eller två snubbar - ni vet inte vilka ni är, tihi - i det gamla landet som får mina nålar i voodoodockan för 15 dollar.

Men främst siktar jag på den bedrövliga tanten på Mississippiångbåten Nachez. Hennes ostämda ångsorgel tjuter förbi Tennessee Williams spårvagn "Linje Lusta" och kanske ända ut till Tipetina"s och jag är säker på att voodoomusikern Professor Longhair, vars huvud man ska rubba (rub: gnugga) där, också hade satt sina nålar i henne om han varit voodoo.

Har varit här i "The Big Easy" fyra gånger nu, men aldrig sett skymten av Mystikal eller Master P. Eller av Dr John. Men tanten spelar på ångbåten varenda gång.

Det måste vara nåt fel på min voodoo.

Voodooreligionen finns bara på Haiti, i Brasilien och här i Louisiana. Femton procent av New Orleans befolkning är nere med voodoo. Det lokala voodoohelgonet heter Marie Laveau men det hjälper inte mig. Tanten på båten spelar än.

Önskar att någon kunde rubba mitt huvud. Alltså, den här himla huvudvärken; vet inte om det är cajun-martinin på superkocken Paul Prudhomme Louisiana-cooking-restaurang K-Pauls eller om det är böldpesten från New York eller om det är influensan eller om voodoonålen jag satte i herr X huvud baktände.

Så är det nog. Man ska passa sig för voodoo.

Som Dr John sjunger :

"After you rub it a while, you dub it."

Träffar världens kanske tjockaste svarta bög. Han brassar cajunkorvar till sina Po-Boys ("fattigmansmackor") tillsammans med en pytteliten transvestit på Clover Grill, en sylta på Borbon Street och Dumaine.

- Come on in, ya"ll, we not gonna eat ya, säger han och blinkar sött med en slev gumbo i handen.

En sån karl!

Knäxx in New Orleans

Fredrik Virtanen fredrik.virtanen@aftonbladet.se