Charlotte von Essen vet vad hon pratar om
Spioner, honungsfällor och terrorister.
Säpochefen Charlotte von Essen vet vad hon pratar om i sitt Sommar i P1.
Mobilen ringer klockan 04.17.
– Vi har ett krig i Europa, meddelar en kollega.
Det är den 24 februari 2022, Ryssland har under natten invaderat Ukraina och säkerhetssituationen i Europa och Sverige har påverkats i grunden.
Vår sommarvärd slänger på sig kläderna och tar sig till huvudkontoret i Solna. I ett säkert rum där inga mobiler eller datorer får finnas, vem vet vem som kan tänkas vilja avlyssna, samlar hon sin stab.
Vilka säkerhetsåtgärder måste genast genomföras? Vilka analyser behöver göras?
Efter denna dramatiska inledning drar chefen för den svenska säkerhetspolischefen ner på tempot en stund, ett snabbt porträtt av uppväxten tecknas, pappa jurist, mamma psykolog, föräldrarna var alltid ett stöd, två yngre bröder.
Charlotte von Essen utbildar sig till socionom, men med tre små barn och en stöttande professor till make läser hon in juristlinjen och sadlar om.
Sedan bär det av igen. Nine eleven, Breivik, terrordådet på Drottninggatan och mordet i Almedalen förra året på den nationella psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren.
Reflektioner saknas inte och jag gläds över att hon stannar upp och visar sig vara något så omodernt som en människa som betonar vikten av rättssäkerhet.
Programmet har en genomtänkt disposition: dramatiken i yrkeslivet avlöses då och då av jordnära skisser ur privatlivet.
Att på grund av allt hysch-hysch inte kunna dela jobbet och dess bekymmer med sin partner är ett annorlunda sätt att leva som nog inte alltid är alldeles enkelt.
När von Essen berättar om risker som män i känsliga positioner som lockas in i honungsfällor av listiga unga kvinnor, låter berättelsen för ett ögonblick som en roman av John Le Carré.
Budskapet är bistert: yttre och inre säkerhetshot, auktoritära stater som inte vill oss väl, våldsamma extremister, konspirationsteorier som hotar att underminera Sverige, ett stundom förfärligt tonläge i sociala medier.
Ett tonläge som har letat sig in till vissa ledande politiker och delar av etablissemanget. Säpochefen kunde – borde! – ha nämnt det beklämmande faktumet.
Men det är en randanmärkning. von Essens berättelse är folkbildande, viktig och stundtals spännande.