Laddat – för en stjärnsmäll
Ta fram störtkrukan.
Melodifestivalen 2008 blir ett hisnande genrerally.
Och kanske också tidernas största stjärnsmäll.
Tanken svindlar.
Charlotte Perrelli känns som en given deltagare och en lika given favorit.
Hon skulle aldrig riskera att ställa upp utan rätt låt. Och hon har utan tvekan den rätta rutinen, ryktet, rösten, klassen och känslan.
Men envisa rykten säger att hon kan få ett spektakulärt motstånd.
Tänk om Helena Paparizou ställer upp. Och Carola. Tänk om ...
Det är lika med tre klassiska Eurovision-
vinnare i samma uttagning. Tre superdivor som var för sig brukar skina starkare än solen och dess närmaste släktingar, åtminstone i det här sammanhanget.
Och som bland annat skuggas av folkkära Linda Bengtzing.
Det skulle bli en förbluffande strid.
Nu kanske någon mumlar om gammal skola och uttjatade namn. Och, visst, det pågår en långsam men stadig generationsväxling i schlagern.
De äldre stjärnorna behöver nog all draghjälp de kan få. Till exempel genom att få stångas mot varandra.
I övrigt är det som vanligt svårt att få grepp om tävlingen redan nu.
Det är en salig röra av nytt och gammalt och smalt och folkligt och hiphop och hårdrock och balkanballader.
Fascinerande ytterligheter saknas verkligen inte.
Jag menar, Christer Sjögren och ”Dunka mig gul och blå”-Frida på samma bräde?
Däremot är nog de färgstarkaste av Sveriges ”vanliga” popstjärnor måttligt intresserade att delta efter The Arks snöpliga fiasko i Helsingfors.
Jag gissar att Melodifestivalen 2008 mest kommer att bestå av traditionella ballader.
Och mycket konservativt schvung.
Ett av bidragen heter – ”Kebabpizza”.
Jodå.
Serveras den med extra lök? Mild eller stark sås? Kommer uppföljaren att vara mer inbakad och heta ”Calzone”?
Och ska den sedvanliga dansremixen kallas för ”Kebabrulle”?