Mamma – rösta på kennelklubben

LÅNGHÅRIGA FAVORITER E-Type och The Poodles knallar raka vägen till finalen. Det tror Aftonbladets Markus Larsson, som uppmanat mamma och pappa hemma i Kiruna att rösta på hårdrockarna efter ett nattligt samtal med trummisen Kicken.

GÖTEBORG. Brakfavoriterna håller.

Kennelklubben och Amy Diamond är klara.

Vilka som får en andra chans är dock en större huvudvärk.

Min mentor Per Bjurman gav framför allt ett råd när han abdikerade från schlagertronen:

Tro aldrig att du förstår hur folk röstar.

De älskar att sätta en dumstrut på olika besserwissrar.

Jo tack, jag vet.

Men här i Göteborg känns finalisterna givna.

Alla polls som gjorts på nätet och bland publiken som tittade på genrepet pekar mot att E-Type & The Poodles samt Amy Diamond kan promenera hem segern utan att behöva tappa andan.

Det är också ytterst välförtjänt.

Särskilt i Amys fall.

15-åringen uppträder med ett rutinerat självförtroende som hon inte borde vara i närheten av. Det låter som att några smarta vetenskapsmän tillverkat en ny schlagerstjärna genom att blanda dna från en ung Robyn och tre olika studsbollar.

Men bara tanken på Andra chansen får mig att vilja halsa en tub Treo.

Eftersom den musikaliska kvaliteten på resten av startfältet är väldigt sisådär finns det inga självklara kandidater.

Det är svårt att veta vilka som får äran att åka upp till Kiruna i mars och käka suovaskebab utanför Empes korvkiosk.

Kasten är tvära och minst sagt ... intressanta.

Ta bara övergången mellan Suzzie Tappers ballad och Christer Sjögrens uppsluppna bollibompa.

Den kan nog få vem som helst att ramla av soffan och spilla chips över hela vardagsrumsgolvet.

Och tyvärr tar nog Sjögrens schlageräventyr slut här och nu.

Älghannen från Värmland må vara en av våra mest folkkära artister.

Men i Melodifestivalen kan mer än 12 miljoner sålda skivor bara vara ytterligare en siffra i mängden. Det är definitivt ingen garanti.

Och ”I love Europe” är, trots sin uppenbara humor och värme, alldeles för larvig för Sjögrens äldre fans. Och ren och skär gallimattias för yngre tv-tittare.

Men tack vare Sjögren och hans fasanplymer blev ändå de inledande repetitionerna i Göteborg hejdlöst underhållande.

Om ett gott skratt förlänger livet kommer jag leva tills jag blir 167 år gammal.

•••

Klockan är mycket i schlagerbaren när trummisen i Poodles – Kicken – kliver fram och knackar mig på axeln.

Kicken är sådär lagomnitad. Och han ger mig följande löfte:

– Om vi åker på spö på lördag så kickar jag ut tjejen och så är det du och jag, Larsson. I en spjälsäng.

Jag har därför uppmanat min mamma och pappa att sälja hus och bil i Kiruna och lägga pengarna på bidrag nummer ett.

De funderar på saken.

Säljsida | Plus |
Aftonbladet

Följ ämnen i artikeln