Hollywoods kvinno- skildringar rätt sanna
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-30
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Ibland krävs en man för att förstå
Förstår inte varför många tror att böcker, tv-serier eller filmer om och med kvinnor i centrum mest ska locka kvinnliga konsumenter.
Hur pojkar och män tycker, känner och uppträder vet man ju redan. Därför är kvinnors tankar och känslor betydligt mer intressanta. Har själv alltid hellre läst Inger Alfvén än Ernst Brunner. Hellre sett ”Sex and the city” än ”Jackass”. Längtat mer efter Diane Keatons än Tom Cruises nya.
Pratade efter förhandsvisningen av romantiska komedin ”Tre systrar & en mamma” (premiär nästa fredag) lite med en av landets mest kända kvinnliga filmrecensenter. Hon tyckte filmen var förfärlig. Var helt oförstående när jag förklarade att jag gillade filmen för att den var ”så typiskt kvinnlig”. ”Bara amerikanska schabloner”, menade hon.
Ibland kanske det krävs en man för att förstå en kvinnofilm. Efter att i hela mitt vuxna liv tillbringat mycket tid i USA, haft en och annan romans och många kvinnliga vänner och till och med diskuterat livet rätt ingående några gånger med det knapplösa knullets översteprästinna vill jag nog hävda att det ofta finns rätt mycket sanning i Hollywoodfilmernas kvinnoskildringar.
Och bra eller dålig? som man lär man sig alltid något intressant om det motsatta könet genom en film om tre systrar och deras mor.