Fel tänkt från början - en fiaskokrönika
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-05-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Fyra stora vårfloppar.
Tre av dem borde aldrig ha producerats då det handlar om feltänk redan från början.
Glada i hågen efter dundersuccén med "Let"s dance" drog TV4 snabbt igång "Let"s sing" " eh, fast det fick väl inte heta så, utan det blev det mer intetsägande "Rampfeber".
Proffs guidar amatörer vid sångmikrofonen. Rätt kul idé. Problemet är att det är ju sällan det som programmet har handlat om. Amatörerna har oftast varit för duktiga.
Eller rentav proffs, som Claes Malmberg, som bland annat har gjort en stor roll i musikalen "Les Miserables". Nya deltagare varje vecka, har också inneburit att publiken inte har fått följa, inte har kunnat identifiera sig med, hur några amatörer med professionell träning har blivit bättre. Och om sanningen ska fram: konceptet kan helt enkelt inte fungera lika bra när det gäller sång som dans. Peppe Eng blev gradvis bättre, utan att någonsin bli riktigt bra.
Men en tondöv person typ Glenn Hysén förblir tondöv, om han så flyttar hem till Linda Bengtzing i en vecka!
Fast det hindrar inte att just han ändå har varit seriens "bästa" deltagare, just för att han vågade bjuda på sin egen talanglöshet som sångare.
SVT:s "Hundkoll" visar att det finns en stor publik för hundprogram i allmänhet. "Top Dog" har varit för smalt, bara för dem som vill spöka ut sina husdjur till utställningsföremål.
Och medan fotbollsdokusåpan "FC Z" innehöll charmiga deltagare som tillsammans skulle bli bra på något de inte kunde, är "Supernördarna" mer en fånig tävling som bygger på gamla fördomsfulla ideal om vad som är en riktig karlakarl.
"Vita huset" har för övrigt SVT aldrig riktigt trott på. Kanske med viss rätt; dramaserien är proffsigt gjord-men väldigt amerikansk i sina värderingar.