Äntligen höll favoriterna

helskärm

KARLSKRONA Äntligen, äntligen, äntligen.

Trodde aldrig att jag skulle få skriva så här i år:

Svenska folket röstade fram rätt finalister.

Det var på tiden.

Ingen kan vara mer lättad än Charlotte Perrelli.

Pressen på henne har varit omänsklig.

Hon är inte bara en av få artister som ställer upp för att vinna den här lilla tv-leken – om sanningen ska fram ser de flesta deltagarna Melodifestivalen som en gigantisk annons för kommande skivor och turnéer.

Hon har även jobbat fram ett nummer som är modernt, modigt och spektakulärt. Rent visuellt slår ”Hero” allt jag hittills sett på scen sen Svante Stockselius styckade upp tävlingen i delfinaler. Så här ser framtiden ut.

Och med tanke på hur det har gått tidigare i år vågade jag inte tro på Perrellis laserdisco, trots att ”Hero” stod i en klass för sig. Jag kunde bara hoppas.

Veckans repetitioner har varken varit övertygande eller imponerande. Och när till och med genrepet var svagt började folk vädra ett nytt ”Androla”-fiasko.

Men det är inte bara Perrellis bröst som klarar av att växa i direktsändning.

När det verkligen gällde – efter att Kristian Luuk presenterat bidrag nummer åtta – fyrade Charlotte av ett fantastiskt framträdande.

Och det var på tiden att en jättefavorit höll.

Det var på tiden att ett proffs som satsar allt och vill bjuda publiken på nåt nytt räckte ända fram.

Det var på tiden att ett nummer som känns 2008 sprängde kvalväg-gen.

Vi har inte precis varit bortskämda med det.

I stället har jag ofta tvingats analysera medelmåttor och barnfavoriter som varit lika spännande och sevärda som när din radhusgranne tankar bilen.

”Hero” är inte bara en triumf för Charlotte Perrelli.

Det är även ett smått osannolikt år för låtskrivaren Bobby Ljunggren. Nu har Bobby skickat vidare hela fyra bidrag till Globen eller Andra chansen.

Och ett av dem är Sanna Nielsens ballad ”Empty room”...

Här borde jag kanske också skriva nåt om Linda Bengtzing och Sibels starka insats.

Men Bengtzings actionschlager talar för sig själv och Sibel tar revansch i Kiruna.

Jag backar hellre tillbaka bandet till slutet av Perrellis ”Hero”.

Det vi ser där kan ta guld i Globen.

Men vi är inte framme än.

Däremot börjar det växa fram ett magnifikt slutspel i Stockholm den 15 mars.

Bengtzing, BWO, Sanna, Perrelli, Sjögren, Amy Diamond, Rongedal, Frida och förhoppningsvis och möjligen och kanske även Sibel och ”Androla”.

Det finns ett passande namn för den uppställningen.

En superfinal.