Vänner och kollegor om Carin Mannheimer
Uppdaterad 2014-07-14 | Publicerad 2014-07-13
Vännerna och kollegorna minns Carin Mannheimer med både värme och stor respekt.
– Hon räddade Göteborgs stadsteater med sina pjäser och var enormt viktig för kulturlivet, säger Claes Malmberg.
– Hon är oersättlig, på så många punkter, säger skådespelaren Lasse Väringer.
Skådespelaren Claes Malmberg:
– Det var väldigt tråkiga nyheter. Hon räddade Göteborgs stadsteater med sina pjäser och var enormt viktig för kulturlivet. Hon var väldigt folkkär och gav väldigt bra föreställningar, säger han.
Skådespelaren Per Myrberg, som gjorde karaktären MacFie i Saltön:
– Så tråkigt, det var verkligen tråkigt att höra. Jag tyckte mycket om henne, säger han när han nås av beskedet.
Han beskriver Carin Mannheimer som en stram, intelligent och rolig dam med stor begåvning.
– Hon var attraktiv även när hon var över 70 år.
Lasse Väringer, som spelade Anders i Solbacken: Avd. E:
– Hon är oersättlig, på så många punkter. Hon hade en så varm och stabil kontakt med vanliga människor och förmågan att se igenom mönster och strukturer. Hon var varm, mycket varm, att arbeta med, säger han.
Regissören Ulf Malmros skriver på Twitter:
"Sörjer regissören Carin Mannheimer. Vi lekte "Lära för livet" på skolgården i sexan. Första svenska tv-serien som gjorde intryck på mig".
Hans Mosesson, 69 år, skådespelare och regissör, känd som "Ica-Stig":
– Hon gick sin egen väg och krattade väldigt mycket för kvinnors möjligheter på teatrarna. En fantastisk personinstruktör, hon fick folk att växa, säger han.
Själv lärde han känna Mannheimer redan i början av 1970-talet, i en projekt kring Göteborgs förorter.
– Man blir alltid ledsen. Hon har gjort sådana fantastiskt bra grejer.
Kristina Adolphson, spelade lärarinnan Katarina i Lära för livet:
– Hon visste verkligen vad hon ville. Carin var alltid välförberedd, rolig och lätt att samarbeta med. Lära för livet betydde verkligen oerhört mycket för diskussionen om svensk skola. Alla ungdomar såg på serien och människor minns den verkligen. Det kom fram personer flera år efteråt och ville prata, säger hon.
Bengt Bauler, skådespelare. Spelade Peter i tv-filmen "Pappa och himlen" från 1981:
– Jag gick på scenskolan och åt lunch på tv-huset varje dag. Carin talangraggade mig och frågade om jag ville göra tv på sommaren. Sedan kommer vi från samma stad och har båda gått på Linnéskolan i Hässleholm. Vi har ursprung i samma dialekt och jag känner mig väldigt bunden till henne, säger han.
Under åren har Bengt Bauler haft fortsatt kontakt med Carin Mannheimer.
– Vi träffades lite då och då. När hon tyckte att det gick bra för mig sa hon det, när det gick sämre sa hon "det där ska du inte göra".
Gunilla Åkesson, 72, skådespelare, som var med i Svenska hjärtan i två år:
– Hon tog fram saker hos en som man inte hade en aning om. Det fanns ingen som hon. Det är en stor förlust för hela teatersverige, för hon kunde det här. Svenska hjärtan är det roligaste jag har gjort i hela mitt liv, säger hon.
Eva Rydberg, 71, skådespelare:
– Så tråkigt. Jag har aldrig träffat henne, jag har bara mejlat och tackat för att jag fått göra "I sista minuten". Det är det bästa och roligaste jag någonsin har gjort. Vilka repliker! Vi ville så gärna att hon skulle komma och titta men hon hade en dålig höft. Hon var en fantastisk författare.
Sten Ljunggren, 75, skådespelare och regissör:
– Det är sorgligt, tycker jag. Det kom väldigt oväntat vad jag har förstått. Jag har ju jobbat med henne på 1980-talet, var det väl huvudsakligen. Hon var väldigt duktig och väldigt samhällsengagerad, gjorde mycket sådana saker som jag tyckte om.
Skådespelaren Doris Funcke, som medverkade i flera av Carin Mannheimers produktioner, bland annat Svenska hjärtan och Saltön:
– Hon hade tajming, humor och värme. Det var väldigt roligt att jobba med henne, hon hade ett stort engagemang. Det såg man när man jobbade med henne. Hon gjorde inte schabloner, hon gjorde porträtt av riktiga människor. Det har imponerat på mig.
Regissören och författaren Peter Birro på Twitter:
"Lära för livet av Carin Mannheimer. Vi var elva år, såg varje avsnitt. Igenkänning 100% Epokgörande TV jag aldrig glömmer. Tack, Carin!"