”Idol 2005” är oväntat roande

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-31

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Så var det dags igen. ”Idol 2005” var och varannan kväll i TV4. Eller som en av kanalens chefer (manlig, förstås, kanske gammal militär?) sa i en intervju:

– Vi satte ”Idol” på kartan genom en bombmatta med program varje vardagskväll.

Bombmatta. Verkligen finkänsligt uttryck.

Med cirka en miljon tv-tittare blev ”Idol 2004” en hyfsad succé för TV4, men det finns länder där programmet haft större genomslagskraft och på sin respektive hemmamarknad skapat större stjärnor än Darin och Daniel Lindström.

Jag var aldrig särskilt engagerad. Den elaka mobbningsjuryn gjorde att skrattet fastnade i halsen när folk gjorde bort sig i de inledande auditionprogrammen. Programledarna David Hellenius och Peter Magnussons entusiasm kändes nästan lika falsk som när de nu låtsas ha kul i ”Stadskampen”. Tyckte också det blev onödigt utdraget och lite tjatigt när en i taget skulle röstas bort.

Noll förväntningar, alltså – och blev därför oväntat road av gårdagens säsongsstart.

Snyggt producerat. Effektiva kortpresentationer av utvalda ungdomar med artistdrömmar väckte nyfikenheten på hur det ska gå för dem. De flesta gick vidare, men en blev lite oväntat bortgallrad – för att dyka upp, i ny frisyr (!), när det är audition i nästa stad/program.

Tobbe Blom och Johan Wiman är, på sitt sätt, ett lite blekare programledarpar. Men de har byggt upp ett förtroende hos sin publik bland TV4:s barn och ZTV:s ungdomar och leder programmet på ett sympatiskt sätt, de överanstränger sig inte för att själva stå i centrum.

Särskilt Peter Swartling kan ibland se ut att njuta av att pricka in en onödigt elak replik, men nu känns det som att deltagarna nästan förväntar sig att mötas av taskiga omdömen.

Ett helt OK program, där det enda jag egentligen fortfarande avskyr är målet för alltihop: ett slags snygg poprobot.

Till och med i Bert Karlsson-styrda ”Fame Factory” kändes det som att fler egensinniga artister fick chansen att komma fram.

I kväll ser jag Stina Lundbergs möte med Arnold Schwarzenegger, i SVT.

Jan-Olov Andersson

ANNONS

Följ ämnen i artikeln