Godaste burgaren finns på Highway 61
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-01-18
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
NEW YORK
Mississippideltat sken som en sån där gitarr som finns på Dire Straits omslag till "Brothers in arms" och vi följde floden norrut från New Orleans genom inbördeskrigets vagga.
Vi var på väg till Memphis, till Memphis, Tennessee.
Vi var på väg till Graceland. Vi var på väg till Al Green. Jag och Bjurton, som på den tiden hette PeBe.
Ordet "prunkande" låg på topp 5-listan över festliga ord, Howlin" Wolf sjöng Wang Dang Doodle och bilen var av märket Dodge och Dodgen den var grön.
Mr Dodge baxades senare av mot Clarksdale och Highway 61, nånstans vid Winona eller Grenada Landing, jag vet inte.
Jag kommer aldrig att hitta dit igen. Men det var där det hände.
Det var där jag åt världens godast hamburgare.
Den serverades av en riktigt fet kärring som kallade oss "honey" och hamburgaren var "teriyaki style".
Att japansk teriyaki-sås skulle ha hittat till ett truckerhak på Interstate 55 i USA:s bakvatten framstod, just då, lika troligt som att Bill Clinton verkligen hade haft "sexuella relationer med den kvinnan".
Men det hade han. Och det hade dom. Och den kostade 40 kronor.
Den dracks med Coca-Cola ur ett brunt bakelitglas. Såna har de överallt down yonder.
Teriyaki-såsen har inget med saken att göra.
I New York har den dyraste hamburgaren en stund kostat 41 dollar (360 kr), på Old Homestead på 9th Ave. Gjord på Kobe-kossa.
Är det nåt? Häromveckan blev DB Bistro Moderne på 44th Street regerande mästare i lyxburgare. 50 bucks. 60 med dricksen. Den innehåller svart tryffel och gåslever.
Är det nåt?
Ja, det är det väl.
Men ingen gåsleverburgare i världen har en chans mot en servitris som heter Mary-Lou, Sam Cooke på radion och ett prunkande Mississippi.
Man ska aldrig veta när det händer.
Man vet aldrig när det händer.
Ni vet vad jag säger, det är som livet självt.
Hörde för övrigt att Michael Jackson ska vara Pete Townsends karaktärsvittne i pedofilhärvan. Och Jan Guillou skriver visst försvarstalet.
Det var ett skämt.
The Soundtrack of Our Lives hos Letterman! Och den tjocke tog i hand med Dave!
"South Park" är fruktat bra numera, fa shizzle, fruktat bra.
Tyvärr har jag det tråkiga uppdraget att berätta att Kenny har tagit ner skylten. Kenny är död.
På riktigt.
De dödade Kenny.
Men sedan byggde de en stege till himmelen!
Bara i Amerika, barn, bara i Amerika.