Riktiga hjältar är från botten
Stockholm är en liten
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-03-01
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
, äcklig och incestuös stad. Är du född i innerstaden har du typ 10-15 års försprång om du vill göra karriär. Det spelar ingen roll vilken bransch, alltid känner någon någon som kan fixa en praktikplats som en Skövdebo bara kan drömma om.
Hade det varit samma inavel i en by med 250 invånare som det är i eftertexterna till ett tv-program så hade alla i byn haft två näsor och ätit med stjärten.
Det är likadant på vilken reklambyrå, arkitektkontor, produktionsbolag eller tidning som helst. Eller vid hovet, där sjukt många har adelsnamn. Men det är tydligast bland ”kändisar”.
Självfallet hade inte Alexander Skarsgård
hamnat i position att få en roll i Ben Stillers ”Zoolander” om inte pappa varit superskådisen Stellan. Och bror Gustaf hade nog inte fått huvudrollen i ”De osynliga”. Tilde Fröling, dotter till Örjan Ramberg och Eva Fröling, hade garanterat inte spelat i ”Sprängaren” eller fått en förstasida i Puls.
Kristin Kaspersen hade inte varit stor tv-programledare om inte mamma hetat Lill-Babs. Pernilla, Linus och Niklas Wahlgren är barn till Christina Schollin och Hans Wahlgren. Och så vidare.
Men det handlar inte bara om kändisskapet. Det handlar också om att talang ärvs och att man får chansen att lära sig tidigt.
Givetvis var det lättare för Regina Lund och Suzanne Reuter att satsa på teater när de redan hade föräldrar i yrket. Liksom Jonas Malmsjö, Elin Klinga, Johan Widerberg, Tintin Anderzon, Tomas och Daniel Alfredson och Daniel Bergman. Eller Adam Alsing, Erik Hörstadius, Britta Lejon och Thomas Bodström inom media/politik.
Men det handlar också om var man växer upp.
Är man upptagen
med tillgång till Stockholms innerstad är allting enklare. Inte bara för kontaktnätet utan också för den kvalitetsmedvetna, trendkänsliga, socialt sofistikerade och ibland även bildade övremedelklassmiljö som pengar skapar.
Kommer man från landet eller ytterförorten får man försöka via universitet eller ”Popstars”.
Det är så ini helvete orättvist.
Kändisbarn - eller andra som gått Södra Latin, Norra Real, Kungsholmens gymnasium eller Östra real - vet om allt det här och får leva med höga krav och prestationsångest. Hur geniala de än är så vet de att de alltid är sina föräldrars barn. Det är inte lätt.
Men det hindrar inte att Stockholm är en liten, äcklig och incestuös stad och att alla stora hjältar är från botten.