Revolutionerande mode
Uppdaterad 2014-08-18 | Publicerad 2014-08-14
Hur gick det till när blixtlåset slog igenom? Vad gjorde designern Alexander McQueen så unik, och varför kommer vi snart få se män i kjol och strumpbyxor?
Vi har tittat närmare på prylar och plagg som revolutionerade modebranschen.
Det finns vissa plagg, designers och uppfinningar som varit så viktiga och inflytelserika att de förändrat modevärlden för alltid. Författaren Karina Ericsson Wärn är aktuell med boken ”Banbrytande mode” där hon berättar historierna bakom fenomen som den röda klacken, it-väskan och strumpbyxan och kopplar dem till historiska händelser, samhällsvärderingar och den tekniska utvecklingen. Men den är långt ifrån en torr faktabok som rabblar upp en massa personer och datum, utan mer som att lyssna på en vän som drar underhållande historier vid fikabordet. Vi träffade författaren över en kaffe för att höra mer om de banbrytande fenomenen.
– Jag har alltid intresserat mig för mode som ett språk, bortom själva kläderna och trenderna. Mode säger väldigt mycket om sin tid – hur kroppsideal kommit och gått, vad som anses manligt respektive kvinnligt. Plagg som vi i dag tar för givna som väldigt feminina, som den höga klacken eller strumpbyxan, var tidigare ytterst manliga. Mode uppstår inte ur ingenting. Olika livssituationer, politiska påbud, uppfinningar som p-piller och nya material som gör att vi kan åka till månen – allt sådant påverkar modebilden.
Vad använde du för kriterier för att ett plagg eller en designer skulle klassas som banbrytande?
– Det som kännetecknar banbrytande mode är att det är något som har dykt upp vid ett visst tillfälle, fått ett stort genomslag och stannat kvar. Det är ingen liten udda företeelse. De designers som jag har skrivit om har hittat på en ny stil eller ett nytt sätt att arbeta. De har lanserat något som slagit igenom och bildat skola.
Vad är det som styr modet?
– En gång i tiden kallades Christian Dior för modets diktator. Det han skapade i Paris var något som
slaviskt följdes och kopierades. Men det ändrades under 60-talet med designers som Yves Saint Laurent, Kenzo och Sonia Rykiel. De skapade mode utifrån hur de levde och inspirerades av folk på gatan. Så ser det ut än i dag. Mode uppstår hos oss själva ute i samhället.
Vilket fenomen fascinerade dig mest?
– Det är så spännande när jag hittar nya saker som jag inte hade aning om. Som historien om det röda läppstiftet. Det användes av fransyskor som en patriotisk protest under nazisternas ockupation. Sminket blev som ett långfinger mot nazisterna, vars kvinnor skulle vara så naturliga som möjligt. Jag upptäckte den historien när jag satt på ett gammalt bibliotek i Paris och såg annonser i gamla franska tidningar och artiklar där staten uppmanade fransyskan att bära smink. De prioriterade till och med om i ransoneringen för att kunna tillverka röda läppstift. Att se snygg ut var även ett sätt att hålla modet uppe och höja sin egen självkänsla.
Finns det något svenskt banbrytande mode?
– Ja, absolut. Inom dagens scen tycker jag att Ann-Sofie Back har lanserat en helt egen estetik, som inte handlar om att försköna utan att lyfta fram våra tillkortakommanden. Om man ser bakåt var Gunilla Pontén banbrytande med sitt tonårsmode och Sighsten Herrgård med sitt unisexmode. Sedan finns det banbrytande svenska varumärken som Gul&Blå med sina toppar och tajta jeans som var stora på 70-talet. Filippa K var även banbrytande med sina stretchjeans och enkla enfärgade t-shirts som slog igenom så stort att Filippa K-tjejen blev ett begrepp. Hon lyckades där Kooperationen tidigare misslyckats, med att lansera en basgarderob.
Inom vilket område kommer det nya banbrytande modet uppstå?
– Vi människor ser ut som vi gör – två ben, två armar, bröst och stjärt – och vi har behov av att kunna röra på oss. Så när det gäller hur kläder ser ut ska vi inte vänta oss några stora revolutioner. Det tekniska området – hur kläder framställs och vad de har för inbyggda funktioner, – kommer utvecklas. I framtiden kommer vi kunna kommer skriva ut kläder med en 3D-printer. Vi kommer att ha plagg som kan ta tempen på oss, känna av sjukdomar, rädda oss från olyckor. Datorn kommer att se ut som en servett som vi kan vika ihop och stoppa i fickan. Det är bara fantasin som sätter gränserna.
PLAGGEN OCH PRYLARNA SOM FÖRÄNDRAT
BYXAN FÖR KVINNOR
Det var inte så länge sedan som det ansågs väldigt kontroversiellt för kvinnor att bära byxor. När filmstjärnan Marlene Dietrich skulle till Paris på 30-talet gick det rykten om att hon inte skulle släppas in
i staden om hon bar byxor.
– Det framstår ju som helt tokigt i dag. Men på den tiden sågs kvinnor i byxor som ett hot. Det bottnade i en rädsla för att kvinnor skulle ta plats inom männens områden där makten fanns. När Yves Saint Laurent lanserade smokingen för kvinnor på 60-70-talet var det ett sätt att ge kvinnor power när de skulle ta plats i styrelserummen. I dag har det blivit mycket mer kontroversiellt att vara en maktperson och bära klänning för då är man både traditionellt kvinnlig och har makt, säger Karina
Ericsson Wärn.
BLIXTLÅSET
I dag sitter de i vart och vartannat plagg. De är så självklara att vi knappt tänker på dem. Men när
blixtlåsen först gjorde entré i modevärlden var det något väldigt chockerande och rebelliskt. Blixlåsen så som de ser ut i dag uppfanns av den svenske ingenjören Gideon Sundbäck, vars företag hette Lightning Fastner Co. De fick sitt genombrott som en praktisk detalj under första världskriget, men det var först tack vare designern Elsa Schiaparelli som de blev en modedetalj.
– Hon fick en enorm summa pengar av Gideon Sundbäck för att börja använda blixtlåsen i sina modeplagg. Innan dess hade man inte riktigt fattat vad de var bra till, man förstod inte det geniala med funktionen. Det var första gången som en designer och ett industriföretag samarbetade, vilket är jättevanligt i dag, säger Karina Ericsson Wärn.
DEN HÖGA KLACKEN
Vi vet alla vad en hög röd klack signalerar – pengar, bra modekoll och fransk lyx. Men den ursprungliga kopplingen är blod. Och då menar vi inte de blåsor som kvinnor skaver upp när de envist traskar runt i sina skyhöga Louboutins.
– Klackskon uppfanns på 1500-talet av persiska krigare som satte en träklack på sina skor för att kunna stå stadigare i stigbygeln. Klacken plockades sedan upp av det franska hovet, säger Karina Ericsson Wärn.
På den tiden bars klacken av både män och kvinnor. Känd för sina höga klackar var drottningen Katarina av Medici som levde på 1500-talet.
– Hon var väldigt kort och började använda klackar för att se längre ut för att på så sätt konkurera med sin makes älskarinna som var väldigt lång och stilig. På den tiden var hoven runt om
i Europa stora trendsättare, hur de dansade, åt, såg ut, satte modet för dagen. Så när hon bar höga klackar blev det något väldigt trendigt, åtråvärt och modernt, säger Karina Ericsson Wärn.
– Den röda klacken lanserades av den franske Solkungen Ludvig XIV, som målade sina klackar röda som en referens till de blodiga slagfälten där perserna hade stövlat runt. På den tiden var röda klackar en riktig machosymbol, som även signalerade pengar. Rött har alltid varit en exklusiv färg eftersom det pigmentet är dyrare att framställa än andra, säger Karina Ericsson Wärn.
Varför bär inte män klackar i dag?
– Den höga manliga klacken försvann i slutet av 1800-talet när män la av med färgprakt och brodyr och började med kostym, det mode som vi i dag tycker är typiskt manligt. Det hör ihop med industrialismen, det var ett effektivt och praktiskt sätt att klä sig. Medan kvinnan stannade kvar i ryschpyschet med korsett och höga klackar. Men det finns faktiskt män som bär höga klackar även i dag på ett sätt som är väldigt macho. Som cowboys med sina boots eller politiker som är lite korta i rocken och adderar några centimeter för att se starkare och mer manliga ut, säger Karina Ericsson Wärn.
MIUCCIA PRADA
Att Miuccia Prada skulle ge sig in i modevärlden var till en början väldigt otippat. Hon var en radikal vänsterfeminist med en examen
i statsvetenskap som motvilligt axlade rollen att driva familjeföretaget Prada. Men genom att rikta sig till sådana som hon själv, intellektuella som egentligen inte gillar mode, lyckades hon skapa något helt nytt och förvandla väskmärket Prada till ett av världens mest inflytelserika modehus. Det Miuccia Prada visar på
catwalken är det vi kommer att få se kopior av hos varenda klädkedja.
– När Prada dök upp som modemärke var det i en tid då kultureliten över hela världen hade ett väldigt problematiskt förhållande till mode. Det var inte okej att bry sig för mycket om sina kläder. Prada gav den intellektuella gruppen en modeuniform. Plötsligt kunde man åka till venedigbiennalen och både se på konst och shoppa kläder. Hon gjorde det rumsrent för kulturmänniskor att tycka om mode. Hon satte fingret på samtiden och talade till en helt egen målgrupp, säger Karina
Ericsson Wärn.
HANDVÄSKAN
En plats att förvara pengar och tamponger på. Jovisst. Men den är mer än så. Vad som står på väskan har blivit viktigare än vad som ligger i den.
– Handväskan så som den ser ut
i dag fick sitt stora genomslag under första världskriget. Kvinnor var tvungna att ge sig ut och jobba, och fick en gasmaskväska som de upptäckte även rymde andra saker, som ett läppstift eller ett äpple. I dag har väskan blivit en statussymbol. Vi vet precis var en väska som ser ut på ett visst sätt kommer ifrån och vad den kostar. Väskan visar att här kommer någon som har pengar och koll och för de stora modehusen har de blivit en överlevnadsprodukt. I början av 2000-talet var det ett par väskmodeller som räddade Yves Saint Laurent från att gå i konkurs, säger Karina Ericsson Wärn.
ALEXANDER MCQUEEN
brittiska designern Al
exander McQueen kunde konsten att ruska om i modevärlden. Hans kläder satte trender och hans visningar blev alltid modeveckornas stora snackis. När han tog sitt liv 2010 sörjdes han inte bara av sina närmaste utan av en hel modevärld.
– Den som gjorde honom så banbrytande var kombinationen av det fula och det sköna. Han såg sig inte som en mari-onett i skönhetens tjänst. Många anser ju att mode alltid ska leda till förbättring, att kläderna vi sätter på oss ska göra oss vackrare. Så var det inte med McQueen. Visst gjorde han
otroligt vackra kreationer, men också plagg som ruvade på otäcka historier och berörde nationella konflikter. Hans visningar kunde vara riktiga rysare. Han räddes inte de svarta sidorna, som i hans eget fall tyvärr tog över helt, säger Karina Ericsson Wärn.
VINTAGE
Från lump till lyx, från smutsigt till trendigt – gamla kläder, eller vintage som det kallas i dag, har fått ett enormt uppsving de senaste åren. Nu kan vi till och med köpa andra personers gamla avlagda brallor på de fina auktions-
husen. Om de har rätt märke i linningen vill säga. Men även second hand i stort har blivit hett.
– Där har jag en teori. På 50-talet uppstod ungdomsmodet. Innan dess såg tjejer och killar ut som små tanter och farbröder. Men sedan dess har ungdomar alltid velat ha en egen stil. När vi så kom fram till 90-talet började vuxna och barn återigen klä sig likadant, fast nu var det vuxna som kopierade sina ungar. Mammorna lånade Gina Tricot-toppar av sina döttrar och papporna hade lika tajta Acne-jeans som sönerna. Så vad skulle de stackars ungdomar göra? De var återigen tvungna att skapa en egen stil. De upptäckte second hand – det var billigt och de kunde själva sätta saxen i kläderna och sy om. Bland vuxna sågs det däremot fortfarande som lite skamligt, secondhand var något man köpte om man inte hade råd att köpa nytt. Så ungdomarna fick ha de billiga secondhandkläderna i fred. Det faktum att ungdomar till vilket pris som helst inte vill se ut som sina föräldrar gjorde secondhand trendigt och rumsrent. Senare fick trenden enorm draghjälp av hållbarhetstänket som vi lever med nu. Med den skjutsen har vintage blivit något som föräldrar också tycker är helt okej. Så nu är frågan, vad ska ungdomarna göra härnäst? Kanske klä sig som tanter och farbröder igen, säger Karina Ericsson Wärn.
STRUMPBYXAN
Strumpbyxan så som vi känner den i dag uppfanns på 60-talet av den brittiska designern Mary Quant, som även uppfann minikjolen. Med så korta kjolar funkade det inte med strumpor och gördel. Det behövdes något sammanhängande. I dag är den en helt självklar del av kvinnogarderoben. Men de tidiga föregångarna var faktiskt mansplagg – 1300-talets hosor och 1500-talets ben-trikåer skulle visa upp
männens välsvarvade vadmuskler. Snart är strumpbyxan tillbaka i mansgarderoben, spår Karina Ericsson Wärn.
– Det är bara att titta ut på gatan på alla män som joggar runt i tajts och ett par lösa shorts ovanpå. Det är det första steget mot strumpbyxor och kjol, vänta bara och se! Många män skulle inte gilla jämförelsen, att deras löpartights och sportiga shorts liknar kjol och strumpbyxor, men det är faktiskt väldigt likt. Snart kommer strumpbyxan att hitta in i herrgarderoben – som ett skönt vinterplagg att ha under jeans eller varför inte en glansig strumpbyxa under kostymbyxan som gör att den faller snyggare?
KORSETTEN
Det var nog många som drog en lättnadens suck när korsetten kickades ut ur kvinnogarderoben. Nu slapp vi flämta efter luft och svimma stup i kvarten. Men är den verkligen borta?
– Korsetten har åkt in och ut ur modet. Strax efter franska revolutionen förbjöd man kvinnor att använda korsett. Det var förknippad med aristokratin eftersom det krävde en husjungfru för att knyta den. Sedan kom den tillbaka. Då förespråkades den av läkarvetenskapen som ett stöd eftersom kvinnor var så svaga. Det finns annonser från den tiden som handlar om att lyckan kommer via äktenskapet. Har man inte lyckats fånga en man så är det korsetten det är fel på. Men är det så mycket annorlunda i dag? Egentligen har inte korsetten försvunnit, silhuetten med smal midja är i högsta grad aktuell. I dag har väldigt många korsett, fast utan snörning fram eller bak. Dagens korsett sitter på insidan och ser ut som ett gymkort, säger Karina Ericsson Wärn.
GLASÖGONEN
Glasögonorm, brillnörd – det är märkligt hur en uppfinning som egentligen är helt fantastisk blev något skämmigt och pinsamt.
De första glasögonen dök upp i slutet av 1200-talet och då förknippades de med vishet och
rikedom. Men på 1950-talet då de blev billiga och tillgängliga för alla.
– Alla trender lever i en pendeleffekt. När något blir för folkligt så slutar det att vara trendigt. Så var det med glasögonen. När de blev något som alla kunde bära fick de en töntstämpel. Men samtidigt, när något blir så allmänt,
utbrett och töntigt så plockas det ofta upp av avantgardet som gör det speciellt igen. En liten grupp började använda stora, fula sjuttiotalsbågar och gjorde dem trendiga. Men nu har det också blivit vanligt, så det kommer väl att svänga igen, säger Karina Ericsson Wärn.