Liten grupp SVT-chefer har blivit för ängsliga
Högt förtroende. Överlägsna på nätet. Men allt färre tittare som bryr sig.
Trots nysatsningar och omgörningar har Sveriges Television hamnat i en lite oförtjänt ond spiral där man sakta men säkert förlorar sin publik.
I Medieakademins årliga Förtroendebarometer, där Sören Holmberg och Lennart Weibull vid Göteborgs universitet låter TNS Gallup undersöka svenska folkets förtroende för olika institutioner, hade hela 73 procent svarat ”ganska högt” eller ”mycket högt” på frågan om förtroendet för SVT. Tredje plats totalt, efter Ikea och SR, långt före närmaste konkurrenten TV 4 med bara 47 procent.
Tidningen Internetworld har för tolfte året korat de hundra bästa sajterna. SVT kom tvåa totalt och vann i kategorin bästa mediesajt. Närmaste tv-konkurrent var Kanal 5 på 27:e plats.
Att folk litar på SVT förvånar inte. Då förvandlas det statliga till något tryggt i stället för förmyndaraktigt. Och på nätet är verkligen SVT suveräna. Man kan se nyheter, dramaserier, många andra program, när man vill, på nätet.
Motiveringen till Internetworlds pris lyder: SVT gör framtidens tv redan i dag.
Ett litet problem, bara: Allt färre tycks bry sig. Framför allt hos unga tittare finns knappt SVT. ”Andra avenyn”, med många tittare just på nätet, är undantaget som bekräftar regeln.
Egentligen handlar det ju inte om något tittarras. SVT 2-tappet är lättförklarat. Medan alla folkkära program placerats i SVT 1, har SVT 2 gjorts om till någon slags experimentkanal där man pytsar ut nya koncept som ”Halal-tv”, ”123” eller ”Hype” och hoppas att något fäster, typ ”Rakt på med K-G Bergström” eller nu senast ”Himlen kan vänta”, som dock ledningen i Stockholm först nobbade.
Tror snarare att där har vi ett problem, att SVT har blivit väldigt toppstyrt. Att man kväver sina egna medarbetare.
Kreativa människor som jobbar på och/eller för TV 3, TV 4 och Kanal 5 vet spelreglerna. Att det handlar om att göra program som kränger annonser. Hos SVT har det alltid varit betydligt högre i tak. Folk som brunnit för sina idéer har kunnat få gehör för dem.
Men det har organiserats om. Halvchefer har numera konstiga titlar som ”beställare” och alla förslag hamnar till sist hos en liten, liten grupp chefer i Stockholm som tycks snegla aningen för ängsligt åt både tittarsiffror och konkurrenterna.
SVT är fortfarande, ofta, bäst i Sverige på tv. Men det blir svårt att ta sig ur den där onda spiralen, när man inte litar på kraften hos sina egna medarbetare, där missnöjet gror sig allt starkare.