Filmtiteln som får mig att ta på språkpolisuniformen

Sylvia Balac om de mest irriterande språkfelen

Alice resa och Tom Cruise bil gör mig tokig.

Sälja som smör likaså.

Språk är föränderliga och så ska det vara. Jag har under åren gått från självutnämnd språkpolischef till en mer avslappnad position som inhoppande språktrafikpolis. Jag har accepterat ”innan jul”. Jag har överseende med ”spenderade påsken på Kreta”. Jag får rysningar av ”vart är du?” och ”var är du på väg?” men har slutat att rätta individer som nyttjar dessa uttryck.

Men. Någon måtta får det ­ändå vara på de språkliga fri­heterna. I dagens Nöjesbladet recenseras ­filmen ”Alice resa”. Inte ”Alices­ resa” som filmen borde hetat om distributören brytt sig om grammatiska regler.

Det kliar i fingrarna, jag vill rätta felet, men filmen HETER ju tydligen så.
 

Trots att mitt språköra får tinnitus av titeln blir jag lite osäker. Tryckta ord har ändå ännu en viss pondus. Särskilt om orden är få och stora, som på affischen för ”Alice resa”.

Så tänk om jag har fel? Tänk om jag har haft fel varje gång jag tvingat mina kollegor att ändra ”Tom Cruise bil” till ”Tom Cruises bil”?
 

Det har jag inte. Jag mejlar Språkrådet som svarar: ”Ord och namn som slutar på -ce och -se som beteckning för /s/ till­fogas genitiv-s: Alices, Louises, vår services omfattning.”

Så gärna språklig kreativitet när den är befogad och har ett syfte, men att släppa en film med en titel bestående av två ord och ändå skriva fel, det är bara slappt.
 

Förresten, när jag ändå har er på ­tråden: En annan favorit bland språkliga störningsobjekt är ”sälja som smör”. En slarvig variant av ”gå åt som smör i solsken”. Det torde vara fullkomligt uppenbart att smöret går åt – det vill ­säga smälter bort – på grund av värmen från solen. Det har inte någonting med försäljning att göra. Glass och läsk säljs det rimligtvis mer av när solen skiner, men jag har aldrig stött på någon som börjar yra om hur sugen denne är på smör när det är hett ute.

Följ ämnen i artikeln