Bråvalla lämnar efter sig många frågor
2015 ett svagt år utan rejält dragplåster
Det var ett blekt år.
Bråvalla lämnar efter sig många frågor.
Men en av dem ställer sig snabbt upp och begär ordet före alla andra:
50 703 besökare?
Bråvalla har varit en enorm publik framgång. Aldrig tidigare har lika människor samlats på en och samma festival. Men i år har stämningen varit beskedligare. Konsertarrangören FKP Scorpio säger att de har lockat 50703 besökare i år.
Det var en skräll.
Eftersom uppgifterna i princip är omöjliga att kontrollera och festivalerna räknar lite hur de vill så visst. Kör på det. Men det är lite svårt att tro på. De flesta som har varit här tidigare borde åtminstone bli duktigt förvånade.
Bara 6000 färre besökare än i fjol?
Förra året ramlade man rakt in ett gigantiskt myller mellan scenerna. Det kändes som om man knuffades runt i en myrstack. 2015 har det varit glesare mellan leden.
Bitvis har det sett rätt tomt ut framför scenerna. Publiken har fått mycket gräsmatta för pengarna. Före sista kvällen var det egentligen bara Robbie Williams som drog en större skock människor, och till viss mån även Lars Winnerbäck.
Ambitionen med Bråvalla är enkel - maxa allt.
Tjoffa ihop de största artisterna man kan hitta i alla världens kända genrer, sälja tokmycket biljetter och ta ordentligt betalt för maten och ölen.
Men Bråvalla är inte som Roskilde. Här finns ingen ”orange feeling”. Det är ingen festival som man åker till för stämningens och hängets skull.
De största namnen på affischerna bestämmer om resväskan packas eller om den får stå kvar i garderoben. Och i år har det varit lite svårt att hålla ögonen öppna när man läst igenom spelschemat. Muse, Calvin Harris, Faith No More och Refused är väl ok i det här mainstream-sammanhanget.
Men hur många biljetter säljer konserter med In Flames, Sabaton, Kent och Lars Winnerbäck i dag, hur exklusiva de än är i sommar? Det är fyra exempel som redan har spelat bakom varje buske i Sverige. Och Robbie Williams? Kom igen. Han nöjer sig med att vara Storbritanniens svar på Bosse Larsson nu för tiden.
Festivalernas spelscheman bestäms alltid av vilka artister som är tillgängliga, och där verkar det vara ett mellanår.
Precis som på alla andra svenska festivaler i sommar har det saknats en riktigt spektakulär bokning, något som bryter det förväntade mönstret, något som inte redan har passerat förbi 800 gånger, något som väcker förväntningar och intresse långt i förväg, ett måste.
Var är exempelvis en Beyoncé eller Lordes eller Taylor Swift när man som mest behöver dem? Med tanke på situationen är det imponerande att Bråvalla ändå kan håva in över 50000 personer.
Utifrån den märkliga ekvationen borde rimligtvis över 100000 invadera Norrköping när festivalen har ett riktigt bra program. Så grattis.
Betyg på konserter från årets Bråvalla i musikbloggen
Markus topp 3
1. ”Bohemian rhapsody” (Youtube-klassiker, Mupparna)
Ungefär 200 000 gånger bättre än versionen som Robbie Williams plågade
våra arma öron med i fredags. Föredrar Miss Piggy.
2. ”Pageant material” (album, Kacey Musgraves)
Ingen skriver roligare countrytexter just nu. Kacey är på väg att bli
vår tids John Prine.
3. Little Jinder (artist)
”Vita bergens klockor” var en välkommen oas av cool pop bland all
jobbig och falsk rock på Bråvalla.
Larssons popskala
Zara Larsson
Ett föredöme. Och när hon är lika bra på scen som att skapa rubriker
blir hon sensationell.
Refused
Tillägnade sin fantastiska version av ”New noise” till Zara Larsson.
Värt så här många utropstecken:!!!!!
Method Man
Djupt saknad under Wu-Tang Clans trötta pruttspelning.
Wu-Tang Clan
De kom, de såg, de somnade nästan på scen.
Robbie Williams
Vi glömmer aldrig barbershopversionen av R Kellys ”Ignition”. Resten
kan gott sova med fiskarna.
Våldtäkter
Killar är fortfarande ett globalt och dödligt hot. När ska denna
pandemi stoppas? Finns det ett vaccin?