På Gagas konsert får fansen vara sig själva
Joacim Persson om hur världsstjärnan utmanar samhällets normer
Bland pissoarer och svettiga fans står han lutad över ett handfat. Gnuggar och gnider kajalen ur ansiktet.
Nyss fick alla vara hur fan de vill men nu är Lady Gaga-konserten över.
Den svarta färgen sipprar sakta ner med vattnet i handfatet. Killen, kanske 14 eller max 15 år, skrubbar ansiktet allt intensivare. Huden blir bara mer och mer rödsargad men fem minuter senare bär ansiktet fortfarande en svartsmetig och skamsen påminnelse om de senaste två vackra timmarna.
Festen är över. Snart är hela arenan tömd.
Som ingen annan världsstjärna, eller i sällskap av Madonna, har Lady Gagas karriär handlat lika mycket om att utmana samhällets normer och att slåss för människors lika värde, som att dominera listor. Om att få vara som man är, som man är född eller om att bli den man vill bli. Precis som sångerskan själv blev den artist hon en gång drömde om att bli.
Därför är det få eller inga som lyfter några ögonbryn i finska Hartwall Areena. Inte för tjejen som har byggt in tomma pantburkar i frisyrfarkosten på huvudet. Inte för alla inte ens tonåriga kids som gjort släta pastellrosa Gaga-peruker av sitt hår.
Och inte för killarna som kommit till konserten med en svartsminkad Gaga-mask i ansiktet. Här är man en i familjen. Gång på gång lämnar sångerskan sin bombastiska teater i den finska arenan för att predika just det. Självförtroendet och modet som Gaga vill gjuta in i fansen blir till slut så påtagligt att vi får se en förvandling i realtid, mitt framför ögonen.
Inför ”Marry the night” har sångerskan lyft upp två av sina ”little monsters” på scen. Plötsligt står en finländsk tjej på kanske tolv år framför drygt 10 000 jublande fans. Försiktigt och försynt rör hon sig nervöst bredvid världsstjärnan. Darrar. Bara någon halvminut senare har Gaga kysst hennes panna och fått tjejen att dansa euforiskt med en stolthet som slår huvudet i arenataket.
Utanför den offentliga toaletten väntar en halvkilometer lång promenad till tågstation. Dit klarar man sig bra bland fans och likasinnade.
Men sen måste sminkspåren i ansiktet bort. De duger knappast i verkligheten.
Längre har vi tyvärr inte kommit än.